Browsed by
Kategori: Värdegrund

SÄGER DU VÄRDEGRUNDSMATERIAL SÅ SKRIKER JAG…

SÄGER DU VÄRDEGRUNDSMATERIAL SÅ SKRIKER JAG…

Juni. En månad präglad av avslut, men också av förberedelse och upptakt. Inom utbildningsväsendet följer ett arbetsår inte kalenderåret, d v s att det nya året startar i januari. Verksamheten startar i augusti, men förberedelserna startar ofta redan i juni. När utvärderingarna av det gångna året är klara vet man vad verksamheten kommer att behöva fokusera på att utveckla under kommande arbetsår. Att utveckla verksamheten innebär att man som pedagog kommer behöva lära sig mer samt utveckla sina arbetsprocesser inom givet område, oavsett vad man får för barngrupp. Det är en utmaning för många att hålla fokus på verksamhetens utveckling även när barnen är på plats. För de flesta verksamheter innebär ett nytt arbetsår även nya barn i gruppen och som pedagog vill man naturligtvis göra allt man kan för att ”få ihop gruppen” och då är det lätt hänt att man frikopplar både lärandet och barnen från det som är värdegrundens själva poäng. Det finns idag en uppsjö av metodmaterial som lockar pedagoger till tunnelseende. Men det finns inget quick fix när det gäller värdegrund och det går inte heller att lära barnen om värdegrund utan att man som pedagog själv gör sig till en del av gruppen man ska försöka få ihop.

Värdegrundsarbete sker överallt och hela tiden, skriver Skolverket på sin hemsida. Läser man vidare framgår det direkt att värdegrundsarbete inte främst handlar om hur barnen ska förhålla sig till varandra, utan om hur vi ska förhålla oss till barnen. Värdegrundsarbete handlar om demokrati och mänskliga rättigheter. Barn och elever lär sig om demokrati och mänskliga rättigheter genom att ha inflytande över sin situation. När barn och elever hindras att ha inflytande över sin situation p g a sin ålder sker diskriminering. Som pedagog har man ansvar för att se till att barn och elever får utrymme att vara med och besluta om sin situation, tillsammans med andra (både vuxna och barn). Redan från första dagen man är tillsammans behöver alla få möjlighet att ingå i sammanhang där man förhandlar fram regler och rutiner för samvaron.

Värdegrunden omfattar:

  • människolivets okränkbarhet
  • individens frihet och integritet
  • alla människors lika värde
  • jämställdhet mellan könen
  • solidaritet mellan människor

(Källa: Skolverket)

När vi på förhand exempelvis bestämmer hur barns födelsedagar ska firas, var barnen ska sitta, hur och när värdegrundsarbete ska ske är vi inne och naggar värdegrunden i kanten. Skillnaden mellan att ta ansvar respektive utöva makt är hårfin och behöver diskuteras. Pedagoger har exempelvis rätt att fatta beslut om firande av födelsedagar ska ske eller ej. OM man däremot beslutar att födelsedagar ska firas har barn och elever rätt att såväl vara med och besluta om hur firandet ska ske samt ha inflytande över själva genomförandet. Och med risk för att trampa på en och annan öm tå vill jag ändå lyfta att jag genom åren sett och hört säkert hundratals pedagoger ödsla (och då menar jag verkligen ÖDSLA) reflektions- och planeringstid till att tillverka födelsedagskort för att i nästa andetag klaga på att man inte har tillräckligt med tid till systematiskt kvalitetsarbete. Vad står det för? Och varför är det inte självklart att barn och elever ska involveras i firandet av födelsedagar? Är inte det det optimala tillfället för värdegrundsarbete?

I mitt arbete möter jag förskolor där man arbetar med att öka pedagogernas kunnande och medvetenhet kring demokrati samt hur man praktiserar demokrati tillsammans med barnen. Efterfrågan på särskilt metodmaterial minskar när man inser att det viktigaste arbetet med värdegrunden sker i pedagogens möte med barnet. Barn och elever speglar sig i de vuxna de möter.  Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder (Lpfö 98/16).  Till genuint värdegrundsarbete behövs därför inget metodmaterial. Viktigaste investeringen är istället att satsa på modiga pedagoger som vågar möta barn och elever i ögonhöjd genom att bjuda in dem i vardagligt beslutsfattande om hur man ska ha det när man är tillsammans om dagarna.

/Martina L

Share This:

OM MOBILER I SKOLAN OCH TROLL PÅ TWITTER

OM MOBILER I SKOLAN OCH TROLL PÅ TWITTER

Igår visade sig Twitter från sin värsta och sin bästa sida. Mitt förra blogginlägg, om mobiler och människosyn, har väckt mer blandade känslor än något av mina tidigare inlägg. På Twitter råder lite ”djungelns lag” om man väljer att uttrycka sin åsikt. Innan jag skriver eller delar något där måste jag tänka: ”Ger jag mig in i leken måste jag leken tåla. Orkar jag det idag?” Tonen är stundtals skrämmande hård även i de kretsar där vi tror att det ska vara precis tvärtom. Jag läste exempelvis i förra veckan att en lärare skrev typ: ”Ingen talar om för mig vad jag får eller inte får säga. Följ eller avfölj. Jag säger vad jag vill.” Jag kan inte låta bli att undra hur en sådan lärare undervisar sina elever i värdegrund och nätetik…

Under gårdagen fick jag mängder av hyllningar för mitt inlägg i mobilförbuds-debatten men jag fick också möta lärare som kände sig kränkta av att jag påstod att de hade dålig människosyn. Ett fåtal uttryckte det med en god och konstruktiv ton vilket gav mig väldigt mycket. Jag förstod att min text börjat leva sitt eget liv, och ta vägar jag inte hade kunnat förutse, när den tog sig in i människors hjärnor och uppenbarligen även i deras hjärtan. Därför behöver jag skriva en fortsättning.

Jag vill börja med att förtydliga att jag skriver ingenting om ”de andra” lärarna.  Jag skriver om de jag ser lyckas med sin undervisning utan att se elevernas mobiltelefoner som problem och det jag ser som den gemensamma nämnaren hos dem. Det finns lärare som delar denna människosyn men ändå sällar sig till skaran som applåderar ett mobilförbud i klassrummet. Min tes är att det egentligen inte är ett mobilförbud de behöver eller vill ha. De har ett stort problem i sitt klassrum där mobiler blivit konkurrenter till undervisningen hos en mindre grupp elever. Tiden är knapp. En del lärare har bara ett år på sig innan de ska kunna sätta betyg. De behöver en quick fix. Då kan jag förstå att förbud lockar och det är detta våra politiker lockas att svara upp mot. Men om vi går till botten med det här och försöker identifiera det verkliga problemet behöver vi istället för generella förbud hitta lösningar som är långsiktigt hållbara och främjar lärande på samma gång. Det handlar om att skapa goda förutsättningar inte bara för eleverna att lyckas, utan för att även våra lärarkollegor högre upp i stadierna ska lyckas. Jag ska försöka förklara hur jag tänker, med risk för att det tolkas på andra sätt…

Väldigt förenklat kan man säga att debatten om mobiltelefoner i klassrummet har två sidor, för eller emot. Båda sidorna förespråkar sin ståndpunkt ur ett lärandeperspektiv:

  • Ett förbud mot mobiler i klassrummet kan betraktas som lärandefrämjande då elevernas uppmärksamhet flyttas från mobilen till lärandeobjektet.
  • Att använda mobiler i klassrummet kan betraktas som lärandefrämjande om mobilen används som ett verktyg för lärande. 
Det vi behöver för att dessa sidor ska kunna mötas är en långsiktig strategi och samsyn mellan stadier och skolformer. Det är omöjligt för gymnasieläraren att bedriva sin undervisning med mobiler i klassrummet om eleverna inte redan har med sig förmågan att förhålla sig till den digitala tekniken som verktyg för sitt lärande. I det akuta läget och i extremfallen (där enstaka elever faktiskt utvecklat ett sjukligt beroende) ger ett förbud lite andrum. Men ur ett långsiktigt perspektiv är det inte en hållbar strategi. Det synliggör snarare att vi behöver bli mer solidariska med både eleverna och våra kollegor som ska ta vid där vi slutat. Vi måste börja redan i de lägre åldrarna, inte genom att förbjuda och undvika, utan genom att vägleda, stötta och visa på alternativa användningsområden av de verktyg eleverna redan lockas av och behärskar. Vi kommer även behöva involvera hemmen, vilket är helt i enlighet med läroplanerna. Frida Monséns inlägg tycker jag kan vara en bra utgångspunkt för detta. 
Den mörka sidan av min gårdag på Twitter handlar om mitt möte med trollen. De som kastar skit och har en elak ton. De som skippar att vara konstruktiva och inte söker efter att försöka förstå något annat perspektiv än sin egen ”sanning”. De som inte för en sekund är ute efter att vi tillsammans ska försöka lära av varandra för att lösa viktiga problem. Så fort man ställer en motfråga märker man att de börjar skruva på sig, diskussionen blir ointressant och de svarar arrogant att de inte har tid för trångsynta som jag och mina idiotiska och värdelösa texter. Till er vill jag säga:  Jag tror att troll spricker i solen. Därför gömmer ni er i Twitters mörkaste hålrum. Men jag tror också gott om er och jag är helt övertygad om att ni skulle bli på ett helt annat sätt om jag fick bjuda på en kopp kaffe och ni tvingades se mig i ögonen. Det är min människosyn. Tills dessa att ni vågar er ut i solen kan ni fundera över vilka som verkligen är det största hotet mot skolan…
/Martina L

Share This:

DET HANDLAR INTE OM MOBILER…

DET HANDLAR INTE OM MOBILER…

Här följer viktig samhällsinformation. Jag vill utfärda en särskild varning till er läsare som inte vill att skolan ska utgå ifrån eleverna och till er som tycker det är oviktigt att skolan ligger i framkant när det gäller att följa samhällsutvecklingen: 
Det finns lärare i det här landet som lyckas bedriva undervisning utan att ha infört mobilförbud i sina klassrum.

Du läste rätt, men för säkerhets skull tar jag det igen:
Det finns lärare i det här landet som lyckas bedriva undervisning utan att ha infört mobilförbud i sina klassrum.
Va?! Hur är det möjligt?!
Nu ska du få veta hemligheten: Det handlar om människosyn. 
De här lärarna ser eleverna som medmänniskor med rättighet att vara delaktiga i att lära om sitt eget lärande (för övrigt en av EUs nyckelkompetenser för framtidens samhällsmedborgare).
De här lärarna ser eleverna som kompetenta nog att vara med i beslutsfattandet kring hur man utformar en lärmiljö som fungerar för alla i gruppen.
De här lärarna ser eleverna som medarbetare i klassrummet.
Jag önskar att alla ni som skriker om mobilförbud lyssnade på dessa lärare. Helst önskar jag att ni besökte deras klassrum. Det är de som är skolans hopp och framtid. Det är de som borde få vara skolans ambassadörer i jakten på nya lärare.

/Martina L

PS. Tack Petter och Micke Gunnarsson för att ni fick mig att skriva det här inlägget. Jag har burit på det länge. DS. 

Share This:

KUNSKAPER OCH VÄRDEN, VÄRDEN OCH KUNSKAPER

KUNSKAPER OCH VÄRDEN, VÄRDEN OCH KUNSKAPER

Sommartid är semestertid för de flesta av oss. En tid då vi får möjlighet till återhämtning o vila och mer tid tillsammans med sin familj. Mer tid att få göra som man vill.
Med tre ganska stora barn i huset blir konkurrensen mellan individens rättigheter och de familjära plikterna väldigt påtaglig. Jag vill inte påstå att det bara är barnen som står för detta. Det är lika mycket jag själva som vill kunna utnyttja min lediga tid till det jag vill. Idag när jag vaknade hann jag tänka: ”Vad vill jag göra idag?”. Men innan idéerna började komma tog jag fast min tanke och gjorde om den till: ”Härligt med en dag till tillsammans. Få se vad vi gör av den.”
 
Idag tenderar kunskapsdebatten, med sin individfokusering, att få ta ett utrymme som inte ger så mycket plats över åt andra delar av vårt uppdrag.
Vi som arbetar i förskola och skola måste värna vårt demokratiska uppdrag. Den utgör en betydande del av vår gemensamma värdegrund.
Att få uppleva glädjen och välbefinnandet i:
att inte värna sina individuella rättigheter främst för sitt eget bästa,
att få var med och påverka för att utveckla ett större sammanhang än sitt eget liv,
att inse att någon annans aspekt eller idé faktiskt var viktigare eller bättre än min så därför gjorde det inget att jag inte fick min vilja igenom,
att tillsammans kan vi göra livet bättre för fler än oss själva,
 
det är kunskap för livet, kunskap som lyfter ett samhälle och inte enbart den enskilde.
 
Vi som arbetar i förskola och skola får aldrig glömma att just förskolan och skolan är barnets/elevens plats i samhället. Det vi lägger till familjens uppdrag är inte bara mer och ny kunskap utan också samhällsperspektivet. Jag sitter just och fördjupar mig i Skollagen igen, inför höstens föreläsningar. I lagens första kapitel, fjärde paragrafen, står det:
 
Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden.
 
Låt oss hjälpa åt att se till att dessa två inte utesluter varandra, utan kan fungera sida vid sida.
 
 
Läs gärna boken ”Förskolans och skolans värdegrund och uppdrag” ´som finns att ladda ner eller beställa på Skolverkets hemsida.
 
/Martina L
 


Share This:

DET HÄR MED DEMOKRATI I FÖRSKOLAN

DET HÄR MED DEMOKRATI I FÖRSKOLAN

Förskolan har, tillsammans med skolan, ett viktigt uppdrag när det gäller att värna om det demokratiska samhällets fortlevnad. Vi ska lägga grunden för att individer ska utveckla demokratisk kompetens. Skolverket har gett ut ett stödmaterial som riktar sig till både förskola och skola. Det har vidgat min förståelse av innebörden i uppdraget.

http://www.skolverket.se/om-skolverket/publicerat/publikationer?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FResultSet%3Fupp%3D0%26w%3DNATIVE%2528%2527multi%2Bph%2Bwords%2B%2527%2527f%25F6rskolans%2Boch%2Bskolans%2Bv%25E4rdegrund%2527%2527%2527%2529%26order%3Dnative%2528%2527dateweb%252FDescend%2527%2529

Jag inte bara tror, utan anser mig veta att det är nödvändigt att vi inom förskolan utvecklar en kultur där vi problematiserar ord som bara finns där; hur vi förstår dem och vad de innebär för vår pedagogiska praktik. ”Demokrati” är sådant där ord som oftast bara finns där, som vi tar förgivet att vi alla förstår och tänker lika kring. Men tänk om det råder en tyst överenskommelse om att ”demokrati” är när varje individ får bestämma själv vad den vill göra under så stor del av dagen som möjligt. Vad får det för konsekvenser – nu…och i framtiden?

Hur arbetar ni med demokrati i er verksamhet? Skriv och berätta. Det kanske kan bli ett inlägg som kan inspierara andra 🙂

/Martina L

Share This: