Browsed by
Kategori: Hållbar utveckling

LÅNGSAMHETENS PEDAGOGIK

LÅNGSAMHETENS PEDAGOGIK

Detta blogginlägg är början på en rad blogginlägg som handlar om ett paradigmskifte. Inte det paradigmskifte initierat av andra och som vi varit en del av under de senare decennierna, utan ett paradigmskifte initierat av oss själva.  Det är ett paradigmskifte som handlar om vad vi tänker att människor och samhälle bäst behöver, vilken värld vi vill skapa. Ett paradigmskifte som inte är tänkt att ge luft under vingarna åt de som inte vill utveckla eller utvecklas,  men som inte heller ställer långsamhet mot pragmatism. Vår värld är beroende av innovationer och nya lösningar. Men inte som en del i en tävling där vi försöker nå längst eller hinna mest, utan som en förutsättning för att vi alla ska kunna leva hållbart tillsammans utan att tära på vare sig våra mänskliga eller vår jords resurser. Men för att det ska kunna bli verklighet behöver vi sakta ner, lyssna och tänka klokt tillsammans. Inte göra, göra, göra och aldrig hinna lära av det vi gör. Learning by doing är faktiskt bara halva sanningen. För att vi ska utvecklas och lära behöver vi  även hinna tänka och känna.

 

Har du någonsin varit med om att en 1-åring skyndat sig. Det har inte jag. Så många 1-åringar jag mött och ett har de gemensamt; förmågan att uppmärksamma de små detaljerna. En sten, ett bär, en myra, ett blad; ingenting är för litet för att stanna upp inför. Är det månne för att de vandrar närmare marken än oss? Eller är det för att de ännu inte levt så länge att de ryckts med i samhällets höga tempo.

Jag har länge burit på en farhåga gällande hur vi relaterar till tid i förskolan. Vi klagar ofta över tidsbrist och att vi inte hinner det vi ska. Ändå har vi barnen hos oss mer tid än någonsin. Hur har tid kunnat bli en bristvara när vi rent statistiskt har mer tid tillsammans med barnen? Jag vet att det kan betraktas som en retorisk fråga eftersom jag väl känner till vad som krävs av oss som arbetar inom förskolan idag. Ändå vill jag påstå att det inte är de som gör mest av tiden som anser sig ha mest ont om tid, vilket egentligen vore logiskt. Tendensen jag ser är att det är precis tvärtom. Att kunna hantera tiden handlar snarare om att veta vad man ska göra av den, att kunna göra kloka prioriteringar.

Förskolans syfte är att främja barns utveckling och lärande och dessutom  att lägga grunden för ett livslångt lärande. Frågan vi alla borde börja våra arbetsår med är därför hur vi skapar hållbar förutsättningar för att det ska kunna ske. Det vi vet om lärande idag visste vi inte när jag började arbeta inom förskolan för 25 år sedan. Människan behöver tid  och möjlighet att kunna återvända till det man håller på med för att titta noga och nära, tänka tillsammans och använda sina sinnen för att lära. Lusten och motivationen att titta nära och noga på något finns hos 1-åringarna. De vill känna, smaka, lukta, pröva men någon säger åt dem att sluta eller att de ska skynda sig förbi…

Bild: pixabay.com

Vi ser idag en ökande psykisk ohälsa i vårt samhälle. Många unga människor mår dåligt och en del av dessa väljer t o m att avsluta sitt liv i förtid. Många medelålders orkar inte arbeta på grund av upplevd stress. Vi får dessutom rapporter om ett jordklot som mår allt sämre och sämre. Det är ingen hållbar väg som samhället har slagit in på. Förskolans position som formare av ett samhälle glöms ofta bort och istället gör vi oss lätt till offer för hur samhället har blivit. Förskolan kan visserligen inte ta på sig hela ansvaret för att människor ska må bättre men vi kan definitivt bestämma om vad vi vill vara för kraft i samhället. Med det vi ser och vet; vilken förskola tror vi att människor och samhället bäst behöver idag och i framtiden?

Vi behöver fråga oss varför vi gör det vi gör. Vi behöver fråga oss vad det är som gör att vi har så bråttom förbi det som det lilla barnet visar oss. Hur organiserar vi tid och rum så att barnen lär sig leva i takt med sin själ och sitt hjärta? Hur organiserar vi för en långsamhet som inte står stilla utan som tar tillvara på barnens drivkrafter och förmåga att fördjupa sig i det lilla? Hur organiserar vi timmar, dagar, veckor, månader och år så att lyssnande och upptäckter, möten och relationer till allt levande inte går förlorade? Vi har tiden, men vad gör vi med den?

/Martina L

 

Share This:

SÄGER DU VÄRDEGRUNDSMATERIAL SÅ SKRIKER JAG…

SÄGER DU VÄRDEGRUNDSMATERIAL SÅ SKRIKER JAG…

Juni. En månad präglad av avslut, men också av förberedelse och upptakt. Inom utbildningsväsendet följer ett arbetsår inte kalenderåret, d v s att det nya året startar i januari. Verksamheten startar i augusti, men förberedelserna startar ofta redan i juni. När utvärderingarna av det gångna året är klara vet man vad verksamheten kommer att behöva fokusera på att utveckla under kommande arbetsår. Att utveckla verksamheten innebär att man som pedagog kommer behöva lära sig mer samt utveckla sina arbetsprocesser inom givet område, oavsett vad man får för barngrupp. Det är en utmaning för många att hålla fokus på verksamhetens utveckling även när barnen är på plats. För de flesta verksamheter innebär ett nytt arbetsår även nya barn i gruppen och som pedagog vill man naturligtvis göra allt man kan för att ”få ihop gruppen” och då är det lätt hänt att man frikopplar både lärandet och barnen från det som är värdegrundens själva poäng. Det finns idag en uppsjö av metodmaterial som lockar pedagoger till tunnelseende. Men det finns inget quick fix när det gäller värdegrund och det går inte heller att lära barnen om värdegrund utan att man som pedagog själv gör sig till en del av gruppen man ska försöka få ihop.

Värdegrundsarbete sker överallt och hela tiden, skriver Skolverket på sin hemsida. Läser man vidare framgår det direkt att värdegrundsarbete inte främst handlar om hur barnen ska förhålla sig till varandra, utan om hur vi ska förhålla oss till barnen. Värdegrundsarbete handlar om demokrati och mänskliga rättigheter. Barn och elever lär sig om demokrati och mänskliga rättigheter genom att ha inflytande över sin situation. När barn och elever hindras att ha inflytande över sin situation p g a sin ålder sker diskriminering. Som pedagog har man ansvar för att se till att barn och elever får utrymme att vara med och besluta om sin situation, tillsammans med andra (både vuxna och barn). Redan från första dagen man är tillsammans behöver alla få möjlighet att ingå i sammanhang där man förhandlar fram regler och rutiner för samvaron.

Värdegrunden omfattar:

  • människolivets okränkbarhet
  • individens frihet och integritet
  • alla människors lika värde
  • jämställdhet mellan könen
  • solidaritet mellan människor

(Källa: Skolverket)

När vi på förhand exempelvis bestämmer hur barns födelsedagar ska firas, var barnen ska sitta, hur och när värdegrundsarbete ska ske är vi inne och naggar värdegrunden i kanten. Skillnaden mellan att ta ansvar respektive utöva makt är hårfin och behöver diskuteras. Pedagoger har exempelvis rätt att fatta beslut om firande av födelsedagar ska ske eller ej. OM man däremot beslutar att födelsedagar ska firas har barn och elever rätt att såväl vara med och besluta om hur firandet ska ske samt ha inflytande över själva genomförandet. Och med risk för att trampa på en och annan öm tå vill jag ändå lyfta att jag genom åren sett och hört säkert hundratals pedagoger ödsla (och då menar jag verkligen ÖDSLA) reflektions- och planeringstid till att tillverka födelsedagskort för att i nästa andetag klaga på att man inte har tillräckligt med tid till systematiskt kvalitetsarbete. Vad står det för? Och varför är det inte självklart att barn och elever ska involveras i firandet av födelsedagar? Är inte det det optimala tillfället för värdegrundsarbete?

I mitt arbete möter jag förskolor där man arbetar med att öka pedagogernas kunnande och medvetenhet kring demokrati samt hur man praktiserar demokrati tillsammans med barnen. Efterfrågan på särskilt metodmaterial minskar när man inser att det viktigaste arbetet med värdegrunden sker i pedagogens möte med barnet. Barn och elever speglar sig i de vuxna de möter.  Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder (Lpfö 98/16).  Till genuint värdegrundsarbete behövs därför inget metodmaterial. Viktigaste investeringen är istället att satsa på modiga pedagoger som vågar möta barn och elever i ögonhöjd genom att bjuda in dem i vardagligt beslutsfattande om hur man ska ha det när man är tillsammans om dagarna.

/Martina L

Share This:

FRÅN BLÅBÄRSSKOGEN I SVERIGE TILL VULKANERNA PÅ ISLAND – eTWINNING DEL 4

FRÅN BLÅBÄRSSKOGEN I SVERIGE TILL VULKANERNA PÅ ISLAND – eTWINNING DEL 4

Ni som följt min blogg ett tag vet att vi har haft ett eTwinning-projekt på gång i vårt förskoleområde. Huvudsyftena var att utveckla hur IKT-verktygen integrerades i verksamheten. Dessutom hade arbetslaget identifierat att de behövde utveckla hur man arbetade med att synliggöra kulturell mångfald. När man gjorde sitt första försök med att starta upp ett eTwinningprojekt var det matematik som var fokusområde. Det försöket kom inte så långt i o med att den ansvariga pedagogen på Island inte svarade på kontakten. En liten parentes till detta är att barnen på vår förskola blev mycket oroade över att hon inte hörde av sig: ”Ni måste åka dit och kolla så att hon inte har dött”, sa de till pedagogerna.

I alla fall gjordes ett nytt försök, den här gången med en annan förskola på Island och med naturvetenskap och teknik som fokusområde. I hela vårt förskoleområde hade vi frågan ”Vad finns under våra fötter?” som gemensam utgångspunkt. I Böle hittades mest mossor, svampar och blåbär. Vi fick in massor av intressanta saker, svar och bilder från barnen som vi tänkte skulle kunna leda till ett arbete om mossor och svampar. Detta uppehöll man sig ett tag kring.

Men så fort första bilderna och svaren från Island droppade in via eTwinningsajten bytte projektet spår helt. Barnen på Island berättade att det fanns lavastenar och barnen på vår förskola tyckte sig se en vulkan på en av bilderna (en jordhög intill ett hus). Intresset för detta blev större än vi kunna tro, med tanke på att våra barn inte hade några egna konkreta erfarenheter utan ”bara” hade de isländska barnens bilder och ord att gå på. Pedagogerna har konkret fått uppleva hur mycket energi barnen bidrar med i ett projekt när man lyckas hitta vad som är angeläget för dem. 

Utvecklingsområdena utifrån läroplanen skulle vara naturvetenskap och teknik. Om det handlar om mossor och svampar eller om vulkaner spelar mindre roll. Huvudsaken är att det är barnens nyfikenhet och intresse som är det som driver projektet framåt. Och vad beträffar barnen på Island så blev de mest nyfikna på blåbär och myror, för det finns det tydligen inte hos dem har vi lärt oss…


Igår var det ett reportage om eTwinningprojektet i vår lokaltidning. Jag är så stolt över vad dessa pedagoger har åstadkommit. De har utvecklat många delar av sin verksamhet, via det här projektet tillsammans med barnen. Igår arbetade jag min sista dag i Infjärdens förskoleområde. Nu väntar nya utmaningar på mig i västra Göteborgs förskolor. Hoppas ni följer med mig dit.

/Martina L

Share This:

#HAROLD DEL 1 – OLIKHET SOM EN TILLGÅNG

#HAROLD DEL 1 – OLIKHET SOM EN TILLGÅNG

Igår kväll var jag tillsammans med Linda Linder och Erika Kyrk Seger och lyssnade på Harold Göthson som föreläste vid Göteborgs universitet. Ämnet var ”Att verka för förskolans och skolans demokratiska uppdrag”. Det finns få människor som lyckas säga så många viktiga grejer på så kort tid som Harold. Flera av dem har jag hört honom säga förut, men de behöver upprepas om och om och om igen. En av dem är…
…dialogen med det som är olika…

Hur hanterar ni olikheter i er barngrupp? Låter ni barn som det ofta uppstår friktion emellan få mötas ofta och mycket eller delar ni på dem för att de ska få en ”paus” ifrån varandra?  För vems skull gör ni det? Om vi tänker oss att vi inom förskola och skola formar samhällsmedborgare – vad får vårt sätt att hantera olikheter för konsekvenser och när tänker vi att barn ska möta det som är olika om inte i vår verksamhet?
Grundantagandet i våra läroplaner är att människor föds nyfikna. Det kan vi liksom inte bara förhandla bort. Barn är nyfikna på varandra. Även på de som är olika. 

Vårt uppdrag är att hitta sätt att arbeta så att barnen hittar till varandra. Även de som är olika. När vi inte lyckas med det organiserar vi så att vissa barn inte behöver vara ihop. 

I en sådan organisation finns bara förlorare.
/Martina L

Share This:

HUR GÅR DET MED VÅRT eTWINNINGPROJEKT?

HUR GÅR DET MED VÅRT eTWINNINGPROJEKT?

Trogna läsare känner till att vi under våren sjösatte ett eTwinningprojekt med en förskola på Island, som jag lovade att återkomma till. Det som hänt är att den förskola vi initialt hade fått kontakt med helt enkelt inte kommunicerade alls med oss. Det kom aldrig några svar på barnens frågor från barnen på Island. Vi har ingen aning om varför. Men vi ger inte upp så lätt. Nu har vi fått kontakt med en ny förskola på Island, tack vare en isländsk pedagogistakollega till mig. Tack Sita! Förskolan har redan svarat och ser fram emot samarbete till hösten. Utgångspunkten är en gemensam fråga till barnen på de två förskolorna, med koppling till närmiljö och naturvetenskap. Ni kommer naturligtvis kunna följa projektet här på bloggen.

/Martina L

Share This:

BYGG UPP TEKNISKT SJÄLVFÖRTROENDE

BYGG UPP TEKNISKT SJÄLVFÖRTROENDE

Just nu är jag över öronen upptagen med att avsluta förberedelsearbetet inom projektet ”Smart & förnybart”. Det är ett projekt finansierat av Energimyndigheten och det äger rum inom förskola och skola under 2014.

Förskolan har fått ett förtydligat och utökat uppdrag inom bl a naturvetenskap och teknik. Jag har väldigt lite kunskap inom teknikområdet och som ansvarig för ”Smart & förnybart – förskola” så känner jag mig ute på svag is för första gången på väldigt länge. Min nyfikenhet inför att lära mig nya saker är till stor hjälp.

På onsdag smäller det. Då håller jag workshop nummer 1. Därefter blir det ytterligare 10-15 workshops fram t o m oktober. Totalt kommer ca 40 förskolor med tillsammans ca 100 avdelningar ha deltagit. Workshopen har jag gett namnet ”Vad är det som gör att det rör sig?”. Den kommer att innehålla en enkel teoridel om energi och en praktisk del där pedagogerna kommer att få arbeta tillsammans i grupper.

Det händer i vissa sammanhang att jag låtsas att jag kan och klarar av mer än jag gör. Jag tror flera känner igen sig i det. Det ger en lite självförtroende och gör prestationen lite bättre, är min erfarenhet. Den här gången tänker jag inte låtsas. Naturligtvis har jag skaffat mig en del grundläggande kunskaper om energi under förberedelsearbetet. Men jag tänker blotta min osäkerhet och försöka vara ett föredöme i att visa på att det går att bygga upp tekniskt självförtroende, för det är så vi många gånger måste jobba i förskolan. Vi kan inte tänka att vi ska kunna allt och vara bäst innan vi låter barnen börja utforska och undersöka. Då blir ingenting gjort och vi får problem med att vara medforskande pedagoger. Vi måste lära oss tillsammans. Jag ser fram emot att lära mig mer om energiteknik tillsammans med de flera hundratals pedagoger jag ska få möta under 2014.

Share This:

eTWINNING I FÖRSKOLAN DEL 2

eTWINNING I FÖRSKOLAN DEL 2

Pedagogen Karin på en av våra förskolor har startat ett eTwinningprojekt. Första utmaningen som Karin stötte på var att hon på http://www.etwinning.net/sv/pub/index.htm skulle beskriva syftet med sitt projekt på engelska. Det klarade hon med bravur. När det var gjort var det bara att vänta på att få någon pedagog från en förskola i Grindavik att nappa. Det kan ta lite tid innan man får tag i en kollega att samarbeta med.  Under tiden satte hon igång arbetet tillsammans med barnen. Här är ett utdrag ur dokumentationen av projektet:


Vad vill vi veta om förskolan på Island?
Vi har aldrig varit på Island
Vad gör ni på er förskola?
Vad leker ni med?
Vad äter ni?
Vad har ni för dörrar?
Hur många trappor har ni?
Hur många fönster har ni?
Vad heter ni?
Har ni en tågbana?
Har ni en rutschkana?
Har ni en buss?
Har ni en bil?
Har ni blommor på fönstren?

Har ni klistermärken?

För Karin tog det ca två månader innan hon fick kontakt med en isländsk kollega. Det var en pedagog i Arkanes (inte Grindavik) som hörde av sig och Karin beslutade sig för att inleda ett samarbete med henne eftersom deras projekt stämde väl överens.


/Martina L

Share This:

eTWINNING I FÖRSKOLAN DEL 1

eTWINNING I FÖRSKOLAN DEL 1

I vårt förskoleområde har vi under några års tid arbetat med att lära oss mer om vad hållbar utveckling är och vad det innebär för oss. När man arbetar med lärande för hållbar utveckling innebär det att man börjar tänka både lokalt och globalt. Det börjar oftast med en ökad medvetenhet hos pedagogerna men behöver även komma barnen till del, eftersom det är de som ska sköta om det här jordklotet i framtiden.

När jag och vår förskolechef hörde talas om eTwinning första gången så var det i samband med att vi fick en inbjudan till Norrlär. eTwinning är en digital plattform som gör det möjligt för pedagoger inom Europa att utbyta erfarenheter.Vi tyckte båda att det lät spännande. Dessutom kom vi fram till att det kanske var något vi skulle kunna använda oss av för att göra barnen medvetna om att det finns människor som lever på andra platser, under andra förutsättningar och på så vis tillföra något i vårt hållbarhetsarbete. Som tur var så hade vi en pedagog i området som såg samma möjligheter. Hon har under slutet av hösten startat upp ett eTwinningprojekt som ni kommer att kunna följa här på bloggen.

Det första man gör är att man registrerar sig på http://www.etwinning.net/sv/pub/index.htm. Där beskriver man bl a syftet med projektet och om det är inom några specifika områden som man söker samarbete. Karin, som vår pedagog heter, var fast beslutsam om att söka samarbete med en förskola i Grindavik på Island eftersom det är en av vår kommuns vänorter. Hur ser det ut här? Hur ser det ut där? Ute? Inne? Vilka likheter och skillnader ser vi? Hur kan man berätta för någon som aldrig varit på vår förskola hur det ser ut här? Som dessutom inte kan läsa och talar ett annat språk? Dessa frågor har varit utgångspunkten och målområdena matematik och kommunikation kommer i inledningsfasen att vara vägledande.

/Martina L

Share This:

HÅLLBAR UTVECKLING I FÖRSKOLAN – BÖRJAR HOS PEDAGOGEN SJÄLV

HÅLLBAR UTVECKLING I FÖRSKOLAN – BÖRJAR HOS PEDAGOGEN SJÄLV

I det förskoleområde där jag arbetar som pedagogista fick vi i somras utmärkelsen ”Skola för hållbar utveckling”. Att få den utmärkelsen är en bekräftelse på att man är på rätt väg, men innebär absolut inte att man kan slå sig till ro och vara nöjd. Tvärtom, i ansökan för att få utmärkelsen sätter man upp nya mål för sitt hållbarhetsarbete. Vi arbetar med detta på flera plan.
Just nu håller jag på att förbereda en workshop för våra pedagoger där de ska lära sig mer om och reflektera över vilka ekologiska fotavtryck man lämnar. Vi brukar ju säga att barn inte gör som vi säger. De gör som vi gör. Ett framgångsrikt hållbarhetsarbete med barnen börjar därför med att man själv blir medveten över sin livsstil. Innehållet i workshopen är inte helt klart, men jag lovar att berätta mer om den när den är genomförd (25/11). 
Vi försöker arbeta varierat och brett med dessa frågor för att nå såväl ekologisk som social och ekonomisk hållbar utveckling. Som utgångspunkt använder vi ”solen” från Den globala skolan.

I vår ansökan för att bli ”Skola för hållbar utveckling” har vi satt upp nya mål bl a när det gäller samverkan med omvärlden, inköp och barns inflytande. Det påverkar vårt arbete dagligen. Bl a har vi utvecklat föräldrasamarbetet och tagit in dem mer i vårt systematiska kvalitetsarbete. Vi håller på att starta upp ett eTwinningprojekt och har utbyte med lokala företagare. Vi lagar och återbrukar grejer på förskolan och barnen har inflytande över mycket av det som sker. Det gäller att påminna sig varje dag om att lokala åtgärder ger globala resultat, att se de små stegen men alltid sträva efter att bli ännu bättre.
Har ni frågor om vårt hållbarhetsarbete så är det bara att höra av sig till mig info@martinalundstrom.se
/Martina L


Share This:

TEMA – ETT VERKTYG FÖR HÅLLBAR UTVECKLING

TEMA – ETT VERKTYG FÖR HÅLLBAR UTVECKLING

De dagar då jag får möta barn och dokumentationer av pedagogernas arbete med barnen känner jag livet i mig 🙂 Det är där jag hämtar näring och inspiration till stora delar av mitt övriga arbete. I mitt förskoleområde finns det tio avdelningar. Några av dessa träffar jag regelbundet för att tänka tillsammans med dem om arbetet med barnen.

I fredags var jag på en av våra avdelningar för att tillsammans med pedagogerna gå igenom temadokumentationen. Man tyckte att man hade kört fast. Då kommer jag och tillför ett utifrånperspektiv och försöker se helheten – Vad var det tänkt att detta skulle handla om från början? Hur gör ni det meningsfullt för barnen? Vilket kunnande uttrycker barnen redan nu? Vilka hypoteser uttrycker barnen? Hur utmanar ni detta på ett undersökningsbart sätt? Detta är en rad av de frågor vi samtalar om, utifrån dokumentationerna.

Ett temarbete är avsett för att göra lärandet sammanhängande och kan därför aldrig avgränsas till att handla om bara ett av läroplanens målområden. Hela Piteå kommun utvecklar under tre år framåt sitt arbete med och för hållbar utveckling. Inom ramen för hållbar utveckling ryms alla förskolans läroplansmål, och hållbar utveckling kommer i Infjärden att genomsyra det systematiska kvalitetsarbetet i både förskola och skola. På sikt handlar det om att nå ett hållbart socialt, ekologiskt och ekonomiskt förhållningssätt hos både vuxna och barn.

 
 
Den här bilden, hämtad från  http://www.programkontoret.se/sv/Program-och-stipendier/Program-A—O/Den-Globala-Skolan/ ger en bra översikt över allt som ryms inom begreppet ”hållbar utveckling” och vi använder den regelbundet för att få syn på vilka delar vi får in ofta, sällan eller aldrig.
 


Arbetet tillsammans med barnen för hållbar utveckling är redan igång på flera av våra avdelningar. Arbetslaget som jag besökte i fredags har valt att ta maskar och deras liv som utgångspunkt för att väcka intressen och ge barnen erfarenheter som sätter igång tankar och lärandeprocesser. I fredags gick vi igenom dokumentationen från höstens arbete. Vi valde att gå vidare med tre spår:

1. Några barn försöker se masken på nära håll, för att ta reda på om den har ögon och mun precis som vi. Därför har vi skaffat ett usb-mikroskop. Nu kommer barnen kunna studera maskarna uppförstorat på datorskärmen.

2. Några barn har noterat att masken kan bli längre ibland och kortare ibland. Därför ska barnen själva få undersöka hur man kan göra sig längre och kortare, genom egen rörelse och genom att närstudera maskarna.

3. Några barn är rädda för maskarna. Därför kommer barnen få fundera över om de tror att maskarna är rädda för något.

/Martina L

Share This: