Browsed by
Kategori: Uncategorized

LÅNGSAMHETENS PEDAGOGIK

LÅNGSAMHETENS PEDAGOGIK

Detta blogginlägg är början på en rad blogginlägg som handlar om ett paradigmskifte. Inte det paradigmskifte initierat av andra och som vi varit en del av under de senare decennierna, utan ett paradigmskifte initierat av oss själva.  Det är ett paradigmskifte som handlar om vad vi tänker att människor och samhälle bäst behöver, vilken värld vi vill skapa. Ett paradigmskifte som inte är tänkt att ge luft under vingarna åt de som inte vill utveckla eller utvecklas,  men som inte heller ställer långsamhet mot pragmatism. Vår värld är beroende av innovationer och nya lösningar. Men inte som en del i en tävling där vi försöker nå längst eller hinna mest, utan som en förutsättning för att vi alla ska kunna leva hållbart tillsammans utan att tära på vare sig våra mänskliga eller vår jords resurser. Men för att det ska kunna bli verklighet behöver vi sakta ner, lyssna och tänka klokt tillsammans. Inte göra, göra, göra och aldrig hinna lära av det vi gör. Learning by doing är faktiskt bara halva sanningen. För att vi ska utvecklas och lära behöver vi  även hinna tänka och känna.

 

Har du någonsin varit med om att en 1-åring skyndat sig. Det har inte jag. Så många 1-åringar jag mött och ett har de gemensamt; förmågan att uppmärksamma de små detaljerna. En sten, ett bär, en myra, ett blad; ingenting är för litet för att stanna upp inför. Är det månne för att de vandrar närmare marken än oss? Eller är det för att de ännu inte levt så länge att de ryckts med i samhällets höga tempo.

Jag har länge burit på en farhåga gällande hur vi relaterar till tid i förskolan. Vi klagar ofta över tidsbrist och att vi inte hinner det vi ska. Ändå har vi barnen hos oss mer tid än någonsin. Hur har tid kunnat bli en bristvara när vi rent statistiskt har mer tid tillsammans med barnen? Jag vet att det kan betraktas som en retorisk fråga eftersom jag väl känner till vad som krävs av oss som arbetar inom förskolan idag. Ändå vill jag påstå att det inte är de som gör mest av tiden som anser sig ha mest ont om tid, vilket egentligen vore logiskt. Tendensen jag ser är att det är precis tvärtom. Att kunna hantera tiden handlar snarare om att veta vad man ska göra av den, att kunna göra kloka prioriteringar.

Förskolans syfte är att främja barns utveckling och lärande och dessutom  att lägga grunden för ett livslångt lärande. Frågan vi alla borde börja våra arbetsår med är därför hur vi skapar hållbar förutsättningar för att det ska kunna ske. Det vi vet om lärande idag visste vi inte när jag började arbeta inom förskolan för 25 år sedan. Människan behöver tid  och möjlighet att kunna återvända till det man håller på med för att titta noga och nära, tänka tillsammans och använda sina sinnen för att lära. Lusten och motivationen att titta nära och noga på något finns hos 1-åringarna. De vill känna, smaka, lukta, pröva men någon säger åt dem att sluta eller att de ska skynda sig förbi…

Bild: pixabay.com

Vi ser idag en ökande psykisk ohälsa i vårt samhälle. Många unga människor mår dåligt och en del av dessa väljer t o m att avsluta sitt liv i förtid. Många medelålders orkar inte arbeta på grund av upplevd stress. Vi får dessutom rapporter om ett jordklot som mår allt sämre och sämre. Det är ingen hållbar väg som samhället har slagit in på. Förskolans position som formare av ett samhälle glöms ofta bort och istället gör vi oss lätt till offer för hur samhället har blivit. Förskolan kan visserligen inte ta på sig hela ansvaret för att människor ska må bättre men vi kan definitivt bestämma om vad vi vill vara för kraft i samhället. Med det vi ser och vet; vilken förskola tror vi att människor och samhället bäst behöver idag och i framtiden?

Vi behöver fråga oss varför vi gör det vi gör. Vi behöver fråga oss vad det är som gör att vi har så bråttom förbi det som det lilla barnet visar oss. Hur organiserar vi tid och rum så att barnen lär sig leva i takt med sin själ och sitt hjärta? Hur organiserar vi för en långsamhet som inte står stilla utan som tar tillvara på barnens drivkrafter och förmåga att fördjupa sig i det lilla? Hur organiserar vi timmar, dagar, veckor, månader och år så att lyssnande och upptäckter, möten och relationer till allt levande inte går förlorade? Vi har tiden, men vad gör vi med den?

/Martina L

 

Share This:

EFTERTANKE – TID ATT TÄNKA EFTER FÖRE…

EFTERTANKE – TID ATT TÄNKA EFTER FÖRE…

Jul och nyår och kanske framför allt dagarna emellan, brukar vara tid för eftertanke. Naturligtvis hoppas jag att ni alla får möjlighet att koppla av jobbet men tankemässigt brukar uppdelningen mellan det som är arbete och inte arbete vara knivskarp och många gånger är det när man minst anar det som man plötsligt ser saker klarare.

Att arbeta för att främja barnens perspektiv är en av mina starkaste drivkrafter i mitt arbete som verksamhetsutvecklare inom förskolan och en av de mest grundläggande delarna i det handlar om att ge barnen tillgång till uttrycksformer. Skapande material och möjlighet att måla, dansa, skulptera o s v har visserligen sina egenvärden men är också språken för den som inte har ordet och talförmågan. När vi tycker oss inte kunna lyssna på barnen för att de ännu inte kan prata är inte nästa steg att sätta oss och vänta tills de lärt sig. Vi måste skapa rika möjligheter för dem att komma till uttryck på andra sätt.

Foto: www.pixabay.se

Under de senaste åren har jag mött mycket oro bland pedagoger för specifika barn, de allra flesta pojkar i 3-4-årsåldern. Barnen sägs vara

  •  oroliga
  • bara springa runt
  • störa andra
  • inte lyssna
  • vara okoncentrerade
  • problematiska
  • inte kunna inordna sig i gruppen
  • inte kunna sitta stilla
  • inte kunna…osv…

I enstaka enstaka fall finns det orsak till reell oro, men i de allra flesta fall har barnens beteende stått i direkt relation till miljön de befunnit sig i. När vi sett till att ge dem tillgång till tuschpennor som fungerar, lera, papper, färger, penslar har de blivit något helt annat, om man vågar se det och om man vågar utmana sin barnsyn. För i grund och botten är det vad det handlar om; tänker jag att barn ÄR eller tänker jag att barn BLIR? Tänker jag att människor ÄR eller tänker jag att människor BLIR?

När jag samarbetar med ett arbetslag som iordningsställt en förhållandevis torftig uttrycksmiljö för barnen händer det att jag föreslår att vi ska  ställa fram exempelvis lera, färg eller tuschpennor, så att barnen kan se vad som finns att välja att göra.  Det händer att någon pedagog hakar på men lika ofta får jag höra: ”De vet att det finns färg. Dessutom blir det så många intryck om det finns för mycket material framme.” Det låter omtänksamt, men med en analyserande blick kan man se att det i samma lokal kan sitta Nalle Puh-planscher på väggarna, Bamse-schabloner på fönstren, lappar med ordningsregler och information, väggalfabet, almanackor, färgglada måttstockar med giraffer, teckningar och dokumentationer huller om buller, olikfärgade plastbackar, byråer målade i olika färger med mera, med mera; d v s massor av saker som kan störa individens synmiljö och det omtänksamma argumentet faller platt på marken. Det räcker inte att veta att det finns färg. De flesta av oss behöver se och nå materialen för att bli sugna på att använda dem. Annars finns det risk för att vi alla blir något av det som räknas upp i punkterna ovan. Men det kanske inte alltid passar mig som vuxen att barnen vill måla och då är det lätt att gömma sig bakom argument där man använder barnen som orsak. Det låter omtänksamt…

Inför ett nytt år är det många som tar tag i att börja rensa ut hemma. Man tar på sig sina analyserande glasögon när man öppnar garderoben eller förrådet och ställer sig frågan om man ska hålla fast vid något eller släppa taget.  En del behålls men en hel del bestämmer man sig ofta att göra sig av med. Jag skulle vilja skicka med oss alla en uppmaning att göra detsamma i vår profession; att med en analyserande blick rensa i de pedagogiska miljöerna men också i vår argumentation. För till syvende och sist ligger ansvaret för alla barns rätt till möjligheter att utvecklas hos oss.

Med önskan om ett utvecklande 2018 för oss alla!

/Martina L

Share This:

VÄLKOMMEN!

VÄLKOMMEN!

Vad roligt att du hittat hit! Från och med idag hittar ni min blogg på den här adressen. Här kommer du hitta mina tankar och reflektioner, lästips och berättelser utifrån de möten jag gör i olika sammanhang. Du har också möjlighet att lägga till ditt perspektiv genom att kommentera det jag skriver. Vem är jag då?

Jag är leg förskollärare och pedagogista utbildad vid Reggio Emilia-institutet i Stockholm. Jag har arbetat i förskollärarutbildningen vid Luleå Tekniska Universitet och med implementering av läroplansrevideringarna som kom 2010 på uppdrag av Skolverket. Idag arbetar jag deltid som pedagogista på fyra förskolor i Västra Göteborg. Jag arbetar också med externutbildning i form av pedagogisk handledning, föreläsningar och kurser. På så vis möter jag barn, pedagoger och förskolechefer som befinner sig i väldigt många olika sammanhang.

Vem är du?

/Martina L

Share This:

NYTT BLOGGNAMN

NYTT BLOGGNAMN

Bloggen byter fr o m idag namn till ”Mötesplats för lärande”. Anledningen är att jag vill öppna upp bloggen och innehållet för fler målgrupper än förskolans pedagoger så att den verkligen kan bli den mötesplats jag vill att den ska vara. 
Bloggadressen är dock densamma www.martinasmotesplats.blogspot.com
I och med det kommer jag också starta en Facebook-sida med namnet ”Mötesplats för lärande”. Välkommen att gilla!
/Martina L

Share This:

PITEÅ KUNSKAPSFESTIVAL

PITEÅ KUNSKAPSFESTIVAL

På måndag och tisdag ska jag vara med på Piteå kunskapsfestival. Jag kommer att stå i Lektionsbankens monter och dessutom hinna lyssna på och äta lunch med intressanta föreläsare. Ska försöka hinna med att både blogga och twittra.

/Martina L

Share This:

VAD ÄR NI UPPFYLLDA AV PÅ ER FÖRSKOLA?

VAD ÄR NI UPPFYLLDA AV PÅ ER FÖRSKOLA?

Är full av intryck efter dagens kurs. Jag har varit med på Lärarfortbildnings kurs ”Fånga lärprocesser – med pedagogisk dokumentation” i Jönköping som ett led i att jag ska börja arbeta som externkonsult hos dem från och med hösten. I skrivande stund uttrycks mina intryck och tankar bäst i några frågor.

Vad är barnen uppfyllda av på din förskola?
Vad är pedagogerna uppfyllda av på din förskola?
Är det samma sak eller kör ni på olika spår?
Vad krävs för att ni ska mötas?

Share This:

DELTAGARNA I #STAFETTJULKALENDERN 2013

DELTAGARNA I #STAFETTJULKALENDERN 2013

1/12  @MartinaL71 ”Deconstructing Early Childhood Education” G S Canella (Peter Lange Publ, 2002)
2/12  @Thompotti ”Sagan om den lilla farbrorn” B Lindgren (2010)
3/12  @Makkeberg ”Teaching Digital Natives: Partnering for Real Lerning” Marc Prensky (2010)
                                                          http://digitalistan.wordpress.com/2013/12/03/lucka-3/
4/12  @Ateljeristan ”Pedagogiska miljöer och barns subjektsskapande” E Nordin-Hultman (2004)
                                                 https://ateljeristansmummel.wordpress.com/2013/12/03/dilemmat-med-lucka-nr-fyra/
5/12  @LTLinder ”Att göra lärandet synligt: barns lärande – indivduellt och i grupp” Project Zero  (2006)
                                 http://www.pedagogikframtid.blogspot.se/2013/12/stafettjulkalendern-2013-lucka-nr-5-att.html?m=1
6/12  @EkbergM ”Tänd dina stjärneögon: Vad barn har lärt mig” Lou Rossling (2009)
                                                   http://martinasmotesplats.blogspot.se/2013/12/stafettjulkalendern-lucka-nr-6-av.html
7/12  @bmstegeryd ”Social och emotionell träning för alla barn” Maria-Pia Gottberg (2009)
                                                           http://martinasmotesplats.blogspot.se/2013/12/stafettjulkalendern-lucka-nr-7-av.html
8/12  @MathiasKoeppen ”Arbetsinriktning för Reggio Emilias kommunala förskolor”
                                                                         http://lilltrollsfar.blogspot.se/2013/12/lucka-8_8.html
9/12  @verarolo ”Lyssnandets pedagogik” Ann Åberg o Hillevi Lenz Taguchi (2005)
10/12 @idaalnervik ”Vad berättas om mig – barns rättigheter och möjligheter till    
                                                           inflytande i förskolans dokumentation” Bente Svenning (2011)
11/12 @asaimunka ”Glasfåglar i molnen” Birgitta Kennedy
12/12 @skrattgnutten ”Att arbeta med portfolio – teori, förhållningssätt och praktik” Roger o Birgitta  
                                                                 Ellmin (2003)
                            http://kajsamarias.blogspot.se/2013/12/stafettjulkalender-lucka-12.html?spref=tw
13/12 @Flobytjej ”Lärande, skola, bildning – grundbok för lärare” Lundgren, Säljö, Liberg (red) (2012)
                                            http://forskoleliv.blogspot.se/2013/12/stafettjulkalendern-lucka-nr-13.html?
                                            utm_source=twitterfeed&utm_medium=twitter
14/12 @annklarsson ”Om du inte rör mig så dör jag” Ylva Ellnerby (1994)
                                                             http://annkronberglarsson.blogspot.se/2013/12/stafettjulkalendern-lucka-nr-14.html
15/12 @LWigerdal ”Varför pedagogisk dokumentation?” Hillevi Lenz Taguchi (1997)
                                                         http://martinasmotesplats.blogspot.se/2013/12/stafettjulkalendern-lucka-nr-15-av.html
16/12 @KessonJenny ”Mångfald och medkänsla i förskolan” Annie Norell Beach (1995)
                                                                http://snurrornaihuvudet.wordpress.com/2013/12/15/lucka-16-stafettjulkalendern/
17/12 @tim_sweden ”Montessori i hemmet – förskoleåldern” Elizabeth G Hainstock (1998)
                                                              http://tm78.blogspot.se/2013/12/lucka-17-montessori-i-hemmet.html
18/12 @Skaparn ”Lära av sagan” Ingrid Pramling Samuelsson m fl (1993)
                                                  http://thoughtlessties.blogspot.se/2013/12/stafettjulkalendern-lucka-nr-18.html
19/12 @UllaKarinL ”Lyssnandets pedagogik” Ann Åberg o Hillevi Lenz Taguchi (2005)
                                                            http://lekmit.wordpress.com/2013/12/19/staffettjulkalender-lucka-19/
20/12 @StigsdotterAnna ”Att välja glädje” Kay Pollak (2007)
                                                http://martinasmotesplats.blogspot.se/2013/12/stafettjulkalendern-lucka-nr-20-av.html?spref
21/12 @kostassistenten ”Kökshjältarna” Karolina Sparring o Jens Linder (2012)
                                                         http://martinasmotesplats.blogspot.se/2013/12/stafettjulkalendern-lucka-nr-21-av.html
22/12 @kossan62  ”Andras ungar” m fl Torey Hayden
                                                     http://martinasmotesplats.blogspot.se/2013/12/stafettjulkalendern-lucka-nr-22-av.html
23/12 @CamSved ”Möten för lärande” Skolverket 11:1249 (2011)
                                                      http://fangalyckan2.blogspot.se/2013/12/lucka-23-staffetjulkaledern-pa-twitter.html
24/12 @Thompotti ”Glasfåglar i molnen” Birgitta Kennedy (1999, 2003)
                                                     http://thompotti.wordpress.com/
     

Share This:

STAFETTJULKALENDER PÅ TWITTER

STAFETTJULKALENDER PÅ TWITTER

Jag har en skatt i form av en bok. När jag läste den boken fick alla mina tankar om barnet och förskolan ord och det var så befriande. Äntligen fanns det meningar som jag kunde använda för att få andra att förstå hur jag tänker om barn. Imorgon kommer jag att berätta vilken bok det är genom att starta en stafettjulkalender på Twitter.
 
Om du vill berätta vilken bok som betytt mest för dig i ditt arbete på förskolan så får du gärna delta. Hör av dig till mig via Twitter: @MartinaL71. Glöm inte att märka din tweet med #stafettjulkalendern #förskola.
 
Vill du läsa alla tips är det bara att söka på #stafettjulkalendern eller #förskola.
 
/Martina L


Share This:

NÅGRA ORD KAN RÄCKA LÅNGT…

NÅGRA ORD KAN RÄCKA LÅNGT…

Det här med att hinna läsa för att lära. Frågan dök upp på vår nätverksträff idag. Jag känner igen mig. Funderar själv på om jag ska läsa jobbrelaterad litteratur i sommar istället för deckarserien jag längtar efter att ta mig igenom. Kanske det blir en mix av båda. Det brukar vara en bra lösning.

Det är härligt att få grotta ner sig i något. Känslan när man läser något som får poletten att trilla ner eller kastar nytt ljus över något man redan trodde att man sett ur alla vinklar är underbar! Men när man är i perioder då detta inte hinner hända då är det bra att tänka på att det ibland räcker med några få ord. En fördel med få ord är att de lättare ryms i den egna hårddisken – minnet. I alla fall när det gäller mig. Kort o koncist erbjuder möjlighet att minnas.

Så idag vill jag slå ett slag för häftet Formulera (finns att beställa på www.reggioemilia.se). Några ögonkast i den nu på morgonen fick flera pusselbitar att falla på plats för mig.

Den gav mig orden som jag behöver just nu, för att känna tilltro och ge mig mod att våga. Jag skickar dem till dig också, ifall du behöver 🙂

 
 
 
 
/Martina L

Share This:

FRÅN BRISTFÄLLIG TILL KOMPETENT

FRÅN BRISTFÄLLIG TILL KOMPETENT

Jag vill verkligen verkligen rekommendera alla er som tror på att nära relationer är viktiga för det lilla barnen att läsa Skolverkets kunskapsöversikt ”Möten för lärande – pedagogisk verksamhet för de yngsta barnen i förskolan”. Den finns att beställa eller hämta som pdf-fil via följande länk: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publicerat/publikationer?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FResultSet%3Fupp%3D0%26w%3DNATIVE%2528%2527title%2Bph%2Bwords%2B%2527%2527m%25F6ten*%2Bf%25F6r*%2Bl%25E4rande*%2527%2527%2527%2529%26order%3Dnative%2528%2527dateweb%252FDescend%2527%2529

 
Anknytningsteorierna väcks just nu till liv av människor som inte alls har förstått sig på hur förskolans uppdrag ser ut idag. Anknytningsteorierna tar sin teoretiska utgångspunkt i att barn föds svaga och bristfälliga och att förmågan att knyta an till andra människor är förprogrammerad. Vi som arbetar i förskolan vet idag bättre än så. Vi vet att barn föds kompetenta och att man kan bli relationsskapande om man får rätt förutsättningar för att kunna bli det. För att kunna utföra förskolans uppdrag måste pedagogen vara nära barnet för att stötta relationsbygge mellan både vuxna och barn. Inte för att barnen är bristfälliga, svaga och sårbara utan för att relationer är en rättighet och en nödvändighet för att utvecklas och lära sig. Vi vet också att det byggs viktiga relationer barn emellan på förskolan eftersom barn inte är passiva utan aktiva medaktörer, vilket gör att den vuxne inte alltid är den viktigaste personen för ett barns välbefinnande i en grupp.
 
Jag uppmanar alla till att läsa boken för att vi som arbetar i förskolan och förstår verksamheten ”inifrån” börjar tala för förskolan som en viktig plats att vara på när man inte är med sina föräldrar.  I boken får ni också lära känna min ”vän” Maurice Merleu-Pontys teori om livsvärlden. Den lyfter fram vikten av nära relationer utan att ta ifrån barnen deras kompetens och deras rättigheter.
 
 
/Martina L

Share This: