Browsed by
Kategori: Systematiskt kvalitetsarbete

MENINGSSKAPANDE DOKUMENTATIONSPRAKTIK

MENINGSSKAPANDE DOKUMENTATIONSPRAKTIK

Den här veckan kommer jag mestadels arbeta ute på förskolor. Det innebär att jag lyssnar in pedagogerna, ser mig omkring på avdelningarna och sätter mig in i verksamheten genom dokumentationen som gjort sedan jag var där förra gången. Dokumentation berättar inte bara vad som gjorts eller vad som hänt. Dokumentation berättar också vad pedagoger väljer att lägga tid på att lyfta fram och synliggöra. Dokumentation, och inte minst dokumentationens placering, berättar också en hel del om för vem man gör dokumentationen; vem den vänder sig till.

Att bryta dokumentationsmönster har visat sig lättare sagt än gjort. Därför förespråkar jag att man sätter dokumentationspraktiken på paus och gör en inventering av den dokumentation som finns, snarare än att man fortsätter som man alltid har gjort samtidigt som man ska försöka skapa nya mönster. Att pausa hela dokumentationsapparaten kräver mod, men också en plan för hur man ska komma vidare. Att göra en inventering av nuvarande dokumentation är första steget och blir inte bara en djupdykning i dokumentationen som sådan. Den blir också en kartläggning när det gäller pedagogernas förståelse för dokumentationsuppdraget. Att utveckla såväl verksamhet som dokumentationen av den handlar inte främst om ändrade sätt att göra, utan om att pedagoger utvecklar ny förståelse och nya tankemönster. Min utgångspunkt när jag ska samarbeta med ett arbetslag är alltid att bilda mig en uppfattning om pedagogernas förståelse för dokumentationsuppdraget. Är det begripligt för dem? Begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet är nyckelbegrepp i Aaron Antonovskys KASAM-teori. KASAM står för ”Känslan av sammanhang” vilket utgör en betydelsefull grund i en människas hälsa och välmående. Dokumentationspraktik som utlöser stress och förvirring eller upplevs som meningslös – sådana mönster måste brytas. Annars riskerar det att bidra till ohälsa hos pedagogerna. Min erfarenhet är att det inte finns några genvägar och att det inte går att säga till pedagogerna att sluta dokumentera vissa saker med ena handen samtidigt som man ber dem svara på utvärderingar och kartläggningar med den andra.

En dokumentation i sig är inte meningsfull. Den gör inte skillnad, vare sig för organisation, pedagogen eller barnen förrän den sätts i relation till någon. Först då börjar den ingå i ett sammanhang och bli en del av en berättelse. Den behöver kopplas ihop med ett före och/eller ett efter, som också behöver vara dokumenterat. Den behöver reflekteras öv17121973_10154852901216480_1082549763_oer och de tankar som uppkommer vid reflektionen behöver sättas i bruk i praktiken. Först när pedagogerna själva börjar se dokumentationsuppdragets meningsskapande funktion, som kittet mellan och skapandet av nya tankar och handlingar, börjar hjulet att snurra. Fram tills dess är det vi; förskolechefer, pedagogistor, pedagogiska handledare m fl som måste reflektera och kanske förändra våra tankemönster för att förbättra förutsättningarna för pedagogerna att utveckla sin förståelse för dokumentationsuppdraget. Veckans möten med arbetslag kommer till stor del att handla om att kartlägga den nuvarande dokumentationen. I de reflekterande samtalen omkring den framkommer pedagogernas förståelse för dokumentationsuppdraget. Vilka delar av det är begripligt/obegripligt för dem och vad får det för konsekvenser för hur vi ska gå vidare?

/Martina L

Share This:

LUCKA NR 18 – #STAFETTJULKALENDERN2015

LUCKA NR 18 – #STAFETTJULKALENDERN2015

Lucka nummer 18 i #Stafettjulkalendern2015 kommer från Anne-May Fiedler, utvecklingschef inom Pysslingens förskolor i Farsta-Enskede. Hon skriver följande:

”Jag skulle vilja belysa en bok som jag använder mycket när jag handleder arbetslag kring systematikens olika delar; mål, resultat, analys och förbättringar. 

”Det pedagogiska kretsloppet – ett kvalitetslyft
för förskolan” av Roger J Danielsson och
Hans-Olof Hanselid

Trots att vi haft förskolans läroplan sedan 1998 och kapitel 2.6 är det fortfarande förskolans systematik som man misslyckas med ute i verkligheten. Det är också det som man får mest nedslag på vid skoltillsyner. 


Det har kommit många böcker och kurser i systematiskt kvalitetsarbete, många bra men ibland lite för teoretiska när man ska få med alla pedagogers lärstilar. När jag började arbeta med den här handboken upplevde jag att jag fick med mig fler pedagoger och en större måluppfyllelse gällande systematiken och dess delar.”

Share This:

ATT BÖRJA I ”RÄTT” ÄNDE…

ATT BÖRJA I ”RÄTT” ÄNDE…

Jag vill kroka tag i Pedagogiska kullerbyttans blogginlägg om polariseringen mellan omsorg och lärande utifrån mitt perspektiv och de erfarenheter jag har som pedagogista. 
Många av er står inför mötet med nya konstellationer av människor på era arbetsplatser i och med att ett nytt arbetsår börjar efter sommaren. Såväl nya som gamla arbetslag uttrycker ofta en önskan om att få tid till att ”prata ihop sig”. De flesta får också det samband med planeringsdagar i olika former, några timmar som ofta går i ett rasande tempo. Därför är det så oerhört viktigt att vi redan innan tänker igenom vad den dyrbara tiden ska användas till. 
Förskolans har en läroplan som ska vara vägledande. En del raljerar över att läroplaner är ok som läggs på våra axlar. För mig som ska samarbeta med arbetslag kring utveckling av förskoleverksamheten är den ett fantastiskt dokument. Det ger oss något gemensamt att utgå ifrån och arbeta i riktning mot, om vi betraktar den som ett verktyg och inte som ett hinder. Den blir lätt ett hinder om vi inte använder den till att skapa en gemensam förståelse för det som ska prägla vår verksamhet. 
Som pedagogista brukar jag förespråka att man ska börja att skapa sig en gemensam förståelse för uppdraget. Polariseringen mellan begreppen ”omsorg” respektive ”lärande” är lysande exempel på att vi gör detta alldeles för lite. Oavsett om ordet ”lärande” nämns 49 gånger i läroplanen och ordet ”omsorg” endast 5 (längesedan jag refererade till dessa siffror så rätta mig om jag har fel…) så vore att försöka skilja dessa två som att försöka skilja sött från salt eller ljus från mörker. De är varandras förutsättningar och att skilja på de två vore att försöka slita själen ur förskolepedagogiken. 
 Här några nyckelcitat i sammanhanget, hämtade ur förskolans läroplan: 

”Verksamheten ska präglas av omsorg om individens välbefinnande och utveckling./—/  

Omsorg om det enskilda barnets välbefinnande, trygg­het, utveckling och lärande ska prägla arbetet i förskolan. /—/

Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet.”

—————————-

Förslag på hur man kan arbeta fram en gemensam förståelse för dessa i sitt arbetslag samt skapa ett utvecklingsarbete i sin verksamhet inom området: 
  1. Vad är omsorg kopplat till mitt uppdrag i förskolan för mig? 
  2. Vad är lärande kopplat till mitt uppdrag i förskolan för mig? 
  3. Hur tänker jag att dessa hänger dessa ihop med varandra?
  4. Jämför varandras svar. Leta likheter. Filtrera ut det gemensamma och formulera er gemensamma utgångspunkt, en viktig del av er verksamhets identitet. 
  5. Jämför varandras svar. Leta skillnader. Här hittar ni det intressanta ”spänningsfält” där ni kommer kunna utmana och utveckla både varandra och er verksamhet under arbetsåret. Att sträva efter samsyn i ett arbetslag är som att en seglare skulle sträva efter stiltje. Ni får det väldigt lugnt och skönt, men ni kommer inte särskilt långt. Utvecklingsmöjligheterna är betydligt mycket större hos de arbetslag som vågar bejaka sina olikheter och det är enklare att bemöta varandras olikhet i vardagsarbetet om man vågat närma sig dem redan inför arbetsåret. Besluta er exempelvis för att leta situationer i vardagsarbetet då ni ser varandras olikheter. Använd dessa situationer som underlag för fortsatta samtal, för att utvecklas och lära sig om sitt uppdrag. Det är när vi väljer att parkera i ett sätt att se som varningsklockorna bör börja ringa…
  6. Vilka vetenskapliga perspektiv finns det? Forskning? Går detta att tillämpa/pröva i vår verksamhet och använda för att ge vetenskaplig grund för hur vi arbetar vidare?

Det här tillvägagångssättet kan ni använda oavsett vilka begrepp ni står inför att behöva problematisera i just ert arbetslag. Läroplanen öppnar upp möjligheten för dessa diskussioner och skriver fram dem som en förutsättning för att vi ska kunna främja lärandet i en formulering som blivit en av mina käpphästar som pedagogista:

”Förskolan ska främja lärande, vilket förutsätter en aktiv diskussion i arbetslaget om innebörden i begreppen kunskap och lärande.”

Jag vill uppmuntra er till att våga pröva att ”diskutera” i andra uttrycksformer än tal och skrift. Mina pedagoger brukar få måla, rita, forma i lera, bygga eller klippa och klistra när de ska sätta ord på sina tankar om läroplanen och sitt arbete i förskolan.
—————————–

Såväl lärande som omsorg är ett tillsammans-arbete. Lärande sker när vi är tillsammans och för att kunna vara tillsammans måste vi förhålla oss omsorgfullt till varandra. Med omsorg menar jag allt från bemötande till att blöjan ska sitta skönt så att man kan koncentrera sig på det som händer runtomkring. 

”Lärandet ska baseras såväl på samspelet mellan vuxna och barn som på att barnen lär av varandra. Barngruppen ska ses som en viktig och aktiv del i utveckling och lärande. ”

/Martina L

Share This:

BOK PÅ G…

BOK PÅ G…

Det börjar vara några år nu…som jag via mina uppdrag åt Skolverket, mina föreläsningar och via handledning mött pedagoger och förskolechefer som brottas med att få ihop det systematiska kvalitetsarbetet. Under dessa år har jag själv samlat på mig en hel del kunskap och börjat mejsla fram ett ramverk som testats i det förskoleområde där jag senast var pedagogista. När Lärarförlaget frågade mig om jag var intresserad av att skriva en bok om det blev jag naturligtvis överväldigande glad. Att skriva en bok står på min topp 3-lista över drömmar jag ska förverkliga. Men innan jag tackade ja lät jag en f d kollega, lektor och vän som också är rektors/förskolechefsutbildare att granska mitt material. När jag fick svaret: ”Det här är vad de behöver” bestämde jag mig för att det var dags att köra.

Jag har precis påbörjat mitt skrivande. Det kommer bli en annorlunda sommar och höst där disciplinen måste vara på topp. Utmanande, men framför allt oerhört intressant.

Jag har redan skrivit en del om ramverket här på bloggen, t ex i inlägget om reflektion som motorn i kvalitetsarbetet. Där berättar jag om utgångspunkten för ramverket och delar med mig av R-figuren som vi använt för att få struktur på våra reflektioner. Inlägget ger en liten vink om vad boken kommer att handla om. Om ett år hoppas jag att jag har den i min hand.

/Martina L

Share This:

SAMARBETE MED STUDENTER

SAMARBETE MED STUDENTER

I dessa tider är det många studenter som börjat fundera på inom vilket kunskapsområde de ska skriva sin uppsats. Min erfarenhet, både som student men även som f d lärare i förskollärarutbildningen, är att det är en fördel om man skriver om något där man själv är nyfiken. Vad vill du undersöka? 

Att skriva uppsats är ett tillfälle att få fördjupa sig inom teori och tidigare forskning. Det är också ett tillfälle att öka sin förståelse för hur teori och praktik hänger ihop. Dessutom är det ett fantastiskt bra tillfälle att knyta kontakter ute på arbetsmarknaden.
Luleå Tekniska Universitet bjöd in oss representanter från förskolan till en ”speed-dating” med sistaårsstudenter i förra veckan. Där fick jag och vår förskolechef presentera kunskapsområden inom vår organisation som vi behöver hjälp med att undersöka och följa upp. Idag har jag bokat ett möte med en av studenterna. Det blev en ”perfect match”, helt enkelt. Det känns som en enorm möjlighet för oss att bidra till studenternas utveckling men också som ett stort bidrag från studenternas sida till vårt organisation.
Nu söker vi fler studenter som vill använda våra förskolor för att samla in empiri. Vi har en rad olika områden vi vill ha hjälp inom, men framförallt när det gäller att undersöka hur iPads används inom vår organisation. Förra arbetsåret fick samtliga avdelningar iPads. Syftet var att den ska vara ett verktyg för både barn och pedagoger i arbetet med pedagogisk dokumentation. Har den blivit det? Hur används den? Till vad? Av vem? Vilka appar? Osv…
Är du/ni intresserade så hör av er till mig via martina.lundstrom@pitea.se. Bor du/ni på annan ort så försöker vi tillsammans hitta en lösning.
/Martina L

Share This:

SOMMARFÖRSKOLA DEL 1

SOMMARFÖRSKOLA DEL 1

Här i Piteå kommun så har den kommunala förskolan öppet hela sommaren. Det finns barn vars föräldrar arbetar eller studerar sommartid och för dessa behöver förskolan vara tillgänglig. För många år sedan fick jag frågan av en förälder om vilka öppettider vi hade på midsommarafton. Båda föräldrarna arbetade i vården och man hade inga nära anhöriga som kunde vara barnvakt. Verkligheten ser olika ut från familj till familj.

I vårt förskoleområde så satsar vi fr o m i år på att koppla sommarförskolans verksamhet till det systematiska kvalitetsarbetet. Jag har frågar runt lite, via Twitter och olika Facebook-grupper, och det verkar som att vi har lyckats pricka in ett svart hål inom svensk förskola. Någon enstaka har hört av sig med exempel på kvalitetsdokument kopplat till sommarförskola. Enormt många har hört av sig och vill ta del av våra dokument. Många har också delat med sig av dåliga erfarenheter relaterat till sommarförskola. Därför känns det extra angeläget för mig att dela med mig av vår satsning. För barnens skull. Alla barn som vistas i förskolan har rätt till bra verksamhet, oavsett årstid.

Jag kommer här på bloggen dela med mig av de dokument jag formulerat. De följer i stort sett strukturen i vårt ordinarie systematiska kvalitetsarbete men i något förenklad form. Var är vi? Vart ska vi? Hur gör vi? Hur blev det? är frågorna som ligger till grund för dokumentet. Bakgrunden till det kan ni läsa här:

/Martina L

Share This:

REFLEKTION – MOTORN I KVALITETSARBETET

REFLEKTION – MOTORN I KVALITETSARBETET

I vårt förskoleområde håller vi på att bygga upp ett systematiskt kvalitetsarbete med pedagogisk dokumentation som grund. Det innebär att den kollegiala reflektionen är central för att verksamheten ska utvecklas. När jag kom till organisationen, för ca ett år sedan, svarade de flesta pedagoger att man reflekterade med någon kollega regelbundet men i princip ingen av dem skrev ner sin reflektion. Det fanns alltså ingen dokumentation som visade på vilket sätt reflektionen förde utvecklingen framåt. Reflektion är ett välanvänt begrepp, på gott och ont. För mig har det varit viktigt att dels ge den reflektion som äger rum i organisationen stöd och riktning, dels se till att den synliggörs d v s dokumenteras.

Att få ihop systematiskt kvalitetsarbete och pedagogisk dokumentation kan vara en utmaning. Det ena kan tolkas representera någon form av ordning och reda. Det andra representerar lite mer rhizomatiskt tänkande där lärandeprocesser inte äger rum linjärt utan i de möten som sker. Jag har sett det som en utmaning att förena dessa två och vi tycker oss vara på god väg att hitta en form för detta. Utgångspunkten är det ramverk som jag har byggt upp, i viss samverkan med andra naturligtvis och i en process som pågått i drygt två år. Ramverket illustreras i bilden nedan där varje färgat fält representerar ett led i det systematiska kvalitetsarbetet men navet är det som sker i mitten, i de gröna fälten.

De gröna fälten symboliserar det arbete som bedrivs dagligen ute på förskoleavdelningarna där planering/genomförande växelverkan och reflektionen (det gröna fältet i mitten) utgör ”kittet” mellan dem. Medans ramverket som helhet försöker stödja någon form av ordning och reda så finns det i det gröna navet utrymme för rhizomatiska processer. 
För att kunna reflektera behövs någon att reflektera tillsammans med, pedagog och/eller barn. Hos oss äger reflektionen rum ute på avdelningarna, i barngrupp och vid s k PUT-tid (pedagogisk utvecklingstid som ersatt bl a det som tidigare kallats ”planeringstid”). Reflektionen äger även rum i nätverk med pedagoger från andra avdelningar. Reflektionen dokumenteras i dokument där man förutom själva reflektionen skrivit ner syfte, vilka som deltog, vad som hände och hur man väljer att gå vidare. 
För att reflektionstiden verkligen ska användas till reflektion, d v s att man tittar bakåt för att ta sig framåt, så använder vi en R-figur, hämtad ur ”Teaching and Learning through Reflective Practice” av professor Tony Ghaye. Figuren bygger på ”uppskattningens kraft”, skulle man kunna sammanfatta det med, d v s att man uppmärksammar det man ser som positivt och framgångsrikt i kollegans arbete.
                                           
Reflektionen sker i fyra steg:
1. Uppskattning
2. Föreställning om hur man skulle kunna gå vidare (brainstorm där man försöker tänka utanför ”boxen”)
3. Urval från steg 2 för att designa och konkretisera vägar vidare.
4. Genomförande av det man valt under steg 4.
/Martina L

Share This:

BETYDELSEN AV FOKUSERAD REFLEKTION

BETYDELSEN AV FOKUSERAD REFLEKTION

”Vi vill att du kommer hit och hjälper oss att tänka kring vårt byggrum. Vi vet inte vad vi behöver lägga till för material för att vi ska kunna arbeta med temat därinne.” Detta önskemål från ett arbetslag är ett ganska vanligt förekommande inslag i min inbox och de hör till mina favoriter. Mitt jobb handlar mycket om att tänka kreativt, ”utanför boxen”, men det handlar också väldigt mycket om att behålla fokus och fråga pedagogerna ”Varför? Vad är syftet?”.

Inför förra veckan hade jag fått exakt ett sådant mail som jag skriver om i inledningen och i torsdags var det dags att besöka dem för några timmars gemensam reflektion kring temat ”Lika-Olika” och deras byggrum. Det är sällan tal om att sitta och reflektera i slutna rum. Idag sker den oftast på stående fot, med fullt av barn runtomkring och dokumentationen i händerna. Så även denna gång. I vår iver att hitta nya vägar och lösningar gick vi direkt in i byggrummet och började spåna, utan att titta på några dokumentationer, utan att fokusera på temat. Det blev en massa spretiga tankar om allt möjligt som man skulle kunna stoppa in i byggrummet, helt ofokuserat. Ingen idé kändes särskilt het och jag började ställa frågan ”Varför?” till mig själv. Stanna upp. Backa bandet. Gå tillbaka till syftet. Där finns svaret.

Vi lämnade byggrummet och tog istället fram dokumentationen från det temaarbete som redan var gjort. Vad är det för likheter och olikheter som barnen redan gett uttryck för att de kan och förstår? Vad är det för likheter och olikheter de redan börjat utforska? Sakta men säkert börjar det utkristallisera sig att ”stor och liten” är en olikhet som barnen ofta uppmärksammar och ger uttryck för att förstå. Utifrån det har pedagogerna försökt ge dem möjlighet att undersöka detta i både lera och bygg. Stor och liten kan vara: lång-kort, högt-lågt, tung-lätt. Det är inom detta område man befunnit sig i sitt utforskande. När vi börjar få syn på detta så klarnar det också vad vi ska tillföra för material i byggrummet. Det ger oss nya tankar och ett nytt seende på materialet, som vi inte tidigare hade. Till att börja med blir det olika material i varierande längder: tygband, gummislangar och papprör i fyra olika längder (1 1/2 m, 1 m, 1/2 m och 1 dm). Vi vill skapa en tydlig variation mellan olika längderna och att samma längd ska finnas i olika material, för att barnen ska kunna leta lika och olika kopplat till längd och inte enbart till material. Som inspiration och vetenskaplig grund för hur vi förstår små barns matematiska undersökande har vi Camilla Björklunds forskning som man kan läsa om i böckerna ”En, två, många” och ”Bland bollar och klossar”.

 
 
 
 
Begreppet ”reflektion” är ett utslitet begrepp och ibland även missförstått. Reflektion skiljer sig från vanligt tänkande och jag brukar använda Tomas Emsheimers (2005) definition för att förklara hur jag använder mig av reflektion över förskolans vardagsarbete. Dels är den påtagligt målinritad (har ett fokus), dels genomförs den med någon form av systematik och struktur och syftet är att distansera sig från gamla tankemönster för att utveckla nya samt söka lösningar på olika frågeställningar. Man ser två olika sätt att förhålla sig till reflektion i mitt exempel ovan och med dessa vill jag synliggöra skillnaden på ofokuserad och fokuserad/målinriktad reflektion.

Vår organisations utvecklingsmodell och systematiska kvalitetsarbete bygger på reflektion. Reflektion över arbetet med barnen, vilka lärandeprocesser som sker och hur man skapar förutsättningar för lärandet att ske är det som gör oss till en förskola i utveckling.  Då är det extremt viktigt att man ger reflektionen struktur, utan att för den skull använda samma mallar för alla, så att den inte sker helt ofokuserat och planlöst. Våra arbetslag utvecklar sina egna mallar för hur de skriver ner sina reflektioner, men alla har samma vetenskapliga grund och ställer sig ungefär samma frågor vid samma faser under ett arbetsår.

/Martina L

Share This:

NULÄGESDOKUMENTATION – FÖR ATT FÅ SYN PÅ LÄRANDET

NULÄGESDOKUMENTATION – FÖR ATT FÅ SYN PÅ LÄRANDET

Vi börjar med att dokumentera nuläget hos verksamheten och pedagogerna. Hur arbetar vi med det här idag? Vilket material finns hos oss idag? Vad kan vi om det här idag?

Därefter behöver vi ta reda på nuläget hos barnen. Vilka kunskaper och erfarenheter har barnen om det här idag? Vilket intresse för det här finns hos barnen idag? Vilka frågor vill barnen veta mer om?

Nuläget hos barnen tar vi reda på på många olika sätt. Just nu pågår intervjuer av barn och föräldrar, observationer av barnens lekar samt dokumentation av iakttagelser som pedaogerna gör när barnen möter material med anknyting till det man ska lära sig om.

Därefter påbörjas reflektionen över det insamlade materialet. Vad ser vi? Sortera, kategorisera. Tolka, försök förstå. Vilka spår verkar meningsfulla att följa? Vad är undersökningsbart?

Vi vet var vi börjar men inte var vi slutar.

Detta oändliga lärande.

/Martina L

Share This:

REFLEKTIONENS BETYDELSE

REFLEKTIONENS BETYDELSE

Begreppet reflektion är välanvänt när det gäller pedagogisk verksamhet. Välanvänt och ganska ofta missbrukat, skulle jag vilja säga. Det har blivit grumligt och naggat i kanten, som gammalt diskvatten och trasigt porslin. När jag är ute och föreläser om meningsskapande systematiskt kvalitetsarbete i förskolan så ger jag begreppet ”reflektion” en egen plats. Jag försöker reparera och göra det klarare.
 
Många försök till definition har gjorts. ”Återkasta”, ”återspegla” är rent språkligt den korrekta definitionen. Med pedagoger pratar man ibland om att ”ta ett steg tillbaka” för att se på det man har gjort. Tomas Emsheimer anser jag har formulerat en definition som fångar den systematiska reflektionen; den vi behöver lära oss att använda för att få struktur på våra tankar, för att ta reda på var vi befinner oss i en process och kunna synliggöra lärandet. Ordning och reda, struktur – begrepp som klingar illa för en del. Men för mig tillför det just det som varit bristen i förskolans dokumentationsarbete under många år. Det har skrivits och fotograferats i en omfattning som tar oss åtskilliga varv runt jorden. Till vilken nytta då? För vem? Om vad? Ingen ordning och reda alls, skulle jag vilja påstå. Det är inte bra för någon. Pedagogerna stressar ihjäl sig för att hinna ta reda på allting och barnen blir kränkta då det skrivs och fotograferas om dem utan några begränsningar. Administrationskontot sprängs varje år p g a inköp av skrivarbläck och pappersproduktionen belastar miljön i onödig usträckning. Genom att skapa ordning och reda i vad vi dokumenterar och hur vi dokumenterar kommer vi tillrätta med många av dessa problem. En strukturerad reflektion över vår dokumentation visar vägen och lär oss att avgöra vad som ska dokumenteras och hur.
 
”Reflektion skiljer sig från vanligt tänkande eller grubblande genom
    – att den är påtagligt målinriktad,
    – att den genomförs med någon form av systematik och  
    struktur där syftet är att distansera sig från gamla   
    tankemönster och utveckla nya samt söka lösningar på
    frågeställningar.”
T Emsheimer (2002)
 
Tomas Emsheimers ord vägleder mig när jag den här veckan konstruerar underlag för utvärderingen av det här arbetsåret. Reflektionen får aldrig bli stelbent, kall o cynisk. Den måste fyllas med själ, vilja o hjärta. Om detta får genomsyra våra uppföljningar, analyser och utvärderingar så har vi skapat ett systematiskt kvalitetsarbete som är meningsfullt för alla involverade.
 
/Martina L
 

Share This: