Browsed by
Kategori: Boktips

LUCKA NR 22 – #STAFETTJULKALENDERN2015

LUCKA NR 22 – #STAFETTJULKALENDERN2015

Dagens lucka kommer från Emma Lewis: 

”Jag heter Emma Lewis och arbetar som förstelärare i S:t Jörgens förskolor i Helsingborg. Som förstelärare försöker jag inspirera med mina tankar om konstens betydelse i förskolan, digitala lärmiljöer och delaktighet på olika sätt. När jag läste om Martina Lundströms Stafettjulkalender blev jag helt såld och tänkte att jag måste dela med mig av en bok som gjort ett starkt intryck på mig!
Jag hade kunnat dela med mig av många spännande böcker som gjort starkt intryck på mig som pedagog likt, Mediapedagogik på barnens villkor, Lyssnandets pedagogik, Skon och måttbandet och många fler. Dessa böcker kan jag läsa flera gånger om och varje gång finner jag ett nytt sätt att se på den pedagogiska dokumentationen, barns delaktighet, lärmiljöer och barnens sätt att ta plats i staden etc. Men boken jag vill tipsa er att läsa just idag är inte en bok som är riktad till pedagoger utan till barn. Det är en barnbok som jag tycker är så oerhört vacker och inspirerande, Kubbes museum av Åshild Kanstad Johnsen. Likheten mellan Kubbes museum och de andra böckerna jag nämnt är att även den inspirerar till nya tankar kring den pedagogiska dokumentationen, kring delaktighet, lärmiljöer och hur våra barn får ta plats i staden i ett större sammanhang.                                                                                                                 
Kubbes museum handlar om Kubbe som bor långt inne i skogen. Vi får träffa hans bästa vän Gran och hans mycket viktiga farmor som bor i ett stort hus i stan. Tisdagar är för Kubbe veckans upptäckardag. Då beger han sig ut och plockar och plockar och plockar… När Kubbe kommer hem lär han sig vad sakerna heter, sorterar och grupperar för att slutligen fästa en namnlapp runt varje sak med ett litet snöre. En dag inser han att han har för mycket saker och undrar vad han ska göra med alla sina saker. När Kubbe undrar över något ringer han alltid till sin kloka farmor. Det gör han även denna tisdag och farmor kommer på en idé…
I Kubbes museum får vi ta del av skönheten runtomkring oss, det estetiska i en kvist, en sak som sticks eller en sak som är böjd. Det vackra som barn ofta ser men som vi vuxna ibland har för bråttom för att titta närmare på. Kubbe upptäcker, plockar, samlar, sorterar, grupperar, skapar, undersöker, dokumenterar och kommunicerar, likt alla våra barn i förskolan. Kubbes farmor hade lika gärna kunnat vara en viktig pedagog som lyssnar in barnets frågor och tankar, som är nyfiken och som kommer med utmaningar. Hon tar vara på Kubbes erfarenheter och hjälper honom i val av verktyg och material. Hon hade kunnat vara den pedagog som låter barnet ta plats och viktiggör dess upptäckter. Under processen stöter också Kubbe på kluringar och måste tänka om. Han får hjälp av sin farmor och sina vänner och tillsammans kommer de på nya sätt. Tillsammans tror jag vi kan skapa världar där det estetiska får ta större plats och där det lilla får vara viktigt.

En vacker och tänkvärd bok som alla borde läsa tillsammans med barn, men även tillsammans med vuxna!”

Share This:

LUCKA NR 18 – #STAFETTJULKALENDERN2015

LUCKA NR 18 – #STAFETTJULKALENDERN2015

Lucka nummer 18 i #Stafettjulkalendern2015 kommer från Anne-May Fiedler, utvecklingschef inom Pysslingens förskolor i Farsta-Enskede. Hon skriver följande:

”Jag skulle vilja belysa en bok som jag använder mycket när jag handleder arbetslag kring systematikens olika delar; mål, resultat, analys och förbättringar. 

”Det pedagogiska kretsloppet – ett kvalitetslyft
för förskolan” av Roger J Danielsson och
Hans-Olof Hanselid

Trots att vi haft förskolans läroplan sedan 1998 och kapitel 2.6 är det fortfarande förskolans systematik som man misslyckas med ute i verkligheten. Det är också det som man får mest nedslag på vid skoltillsyner. 


Det har kommit många böcker och kurser i systematiskt kvalitetsarbete, många bra men ibland lite för teoretiska när man ska få med alla pedagogers lärstilar. När jag började arbeta med den här handboken upplevde jag att jag fick med mig fler pedagoger och en större måluppfyllelse gällande systematiken och dess delar.”

Share This:

LUCKA NR 1 – #STAFETTJULKALENDERN2015

LUCKA NR 1 – #STAFETTJULKALENDERN2015

Lucka nummer ett kommer från Erika Andersson, förskollärare vid Vreta förskola i Eskilstuna. Hon skriver följande om boken hon rekommenderar:

”Den bok jag vill tipsa om har inspirerat mig mycket gällande arbetet med IKT i förskolan.
Innan jag läste denna bok hade jag varit sugen på att jobba med QR-koder och när jag läst om detta i boken var det ingen tvekan, jag provade! Och vilken hit det blev!!
När jag och mina kollegor introducerade QR-koden första gången så var det så härligt att höra barnens resonemang om vad det kunde vara. Gissningar som skattkarta och meddelande kom upp.
Jag skapade en karaktär ”Vretatrollet”, som är den som skickar meddelanden/uppgifter till barnen. Uppdragen har varit av lite olika karaktär; allt från att leta vårtecken, gå på frågerunda (med X-note),
skapa egna QR-koder med en ljudfil (där de spelat in vad de heter) till sina fackbilder, till det senaste där ”Vretatrollet” bett om en återkoppling kring hur det går med vårt kompiskontrakt.
QR-koder har kommit för att stanna i mitt arbete med barnen, de lockar barnen till lust och nyfikenhet till att lära sig nya saker!
Boken som gjorde detta möjligt och som jag vill rekommendera alla att läsa är – ”Mediepedagogik på barnens villkor”, Ulla-Karin Lundgren Öhman (red).”

Bild: Lärarförlaget

Share This:

#STAFETTJULKALENDERN 2015

#STAFETTJULKALENDERN 2015

Nu börjar anmälningarna till årets stafettjulkalender komma in. Vill du också delta? Maila mig på info@martinalundstrom.se. I år delar deltagarna med sig av en bok eller något filmklipp som betytt mycket i yrkesrollen. Här kan du ta del av föregående års kalendrar. Här nedan hittar du årets deltagarlista. Klicka på namnet för att öppna luckan (öppnar 1/12):

1/12 Erika Andersson
2/12 Anna-Kari Palm
3/12 Malin Ekberg
4/12 Favorit i repris…
5/12 Mathias Köppen
6/12 Jenny Henriksson
7/12 Johan Fjellman
8/12 Jenny Ahlström och Anna Lesant
9/12 Camilla Svedberg
10/12 Linda Linder
11/12 Favorit i repris…
12/12 Maria Samrell
13/12 Linda Thomsson
14/12 Favorit i repris…
15/12 Ingela Åström
16/12 Favorit i repris…
17/12 Ann Kronberg Larsson
18/12 Anne-May Fiedler
19/12 Tessan Åkerblom
20/12 Erika Kyrk Seger
21/12 Simon Melin
22/12 Emma Lewis
23/12 Favorit i repris…
24/12 Martina Lundström

Share This:

LUCKA NR 24 – #STAFETTJULKALENDERN2014

LUCKA NR 24 – #STAFETTJULKALENDERN2014

Så har vi nått nummer 24 i vår stafettjulkalender. Idag är det julafton. En dag som på många sätt har barnet i centrum. Vi lägger till rätta och ordnar, utifrån vad vi tror blir bäst för barnen. Vi lyssnar på deras önskningar och gör vad vi kan för att infria dem. I skenet av detta vill jag lyfta en liten bok med stora ord. Den är skriven av en polsk-judisk lärare som levde år 1878-1942 och som hade ett mycket modernt sätt att se på barn. Janusz Korczak var pionjär i det internationella arbetet för barns rätt. 
”Från vår tidiga barndom har vi lärt oss att det som är stort är mer värt än det som är litet…”

Den här boken får mig att haja till varje gång jag läser ur den. Den både utmanar och bekräftar. Den är skriven som en tankebok, med korta kärnfulla texter, och man läser med fördel en text i taget och begrundar. Jag skulle kunna skriva i det oändliga om barns rätt och barns perspektiv. Men det här är en bok som talar för sig själv. Den behöver inga tillägg. Därför bjuder jag er på två sidor ur den. Och med det vill jag önska er en GOD JUL och särskilt tacka alla er som gör #STAFETTJULKALENDERN till vad den har blivit. Ett alldeles alldeles särskilt tack till Maria Samrell. Utan din förtjänst hade jag aldrig hittat den här boken, ”Barnets rätt till respekt”. Det går redan nu att anmäla sig till nästa års kalender.

/Martina L

Share This:

LUCKA NR 21 AV TOMAS LUNDSGAARD – #STAFETTJULKALENDERN2014

LUCKA NR 21 AV TOMAS LUNDSGAARD – #STAFETTJULKALENDERN2014

I 2001 fik jeg mulighed for at deltage i en uges studietur i Reggio Emilia – det blev starten til min interesse for deres  pædagogik og deres måde at forstå arbejdet med børn og børnehaver (förskole). Andre i Danmark havde besøgt RE instituttet i Stockholm, men det at fornemme den ægte stemning i Italien var helt speciel. Derfor er jeg blevet glad for at følge alle jer svenske bloggere med interesse for Reggio Emilias pædagogik og læringssyn – sådanne har jeg endnu ikke fundet i Danmark, så det er dejligt at mærke begejstringen og det faglige engagement.
Den bog der fik stor betydning for min pædagogiske karriere var ”Myten om børns opdragelse” af den amerikanske psykolog Judith Rich Harris. I bogen præsenterer hun i lettilgængelig form, hendes videnskabelige opgør med de klassiske udviklingspsykologiske teoriers syn på, hvordan børns personlighed udvikles. I mange år skrev hun lærebøger i udviklingspsykologi, men tvivlede mere og mere på dem. Børns udvikling er nok baseret på arv og miljø, siger hun, men forestillingen om at det eneste væsentlige miljø omkring barnet er forældrene er en myte. At så få har udfordret myten videnskabelig sker fordi vi har en tendens til at give det vi kan se betydning, og overser det vi ikke giver betydning. Børns kammeratskabgrupper er for Harris barnets væsentligste miljø, det er de sociale relationer til barnets kammerater og venner der påvirker barnets dannelse af personlighed, siger hun, mens forældrenes betydning er langt mindre. Når forældre flytter hen til områder hvor der bor andre som de vil relatere sig til, fordi de ubevidst ønsker at deres børn så bliver præget af de andres børn, siger hun. Harris kalder dette for en gruppe-socialisationsteori, og det der gør bogen så overbevisende er, at Harris minutiøst gennemgår psykologisk forskning i blandt andet tvillingeforsøg og studier af indvandrerbørn. Invandrer børn lærer det nye sprog langt hurtigere end deres forældre, netop på grund af gruppesocialisationen, siger hun. Også forestillingen om at barnets nummer i søskendeflokken nærmest deterministisk bestemmer udviklingen af personlighed, tilbageviser hun på overbevisende vis. De teorier, siger hun, er mere baseret på det forældrene gerne vil se, end på videnskabelige fakta.
Bogen betød for mig blandt andet:
  • Jeg blev optaget af det videnskabelige perspektiv. Den videnskabelige metode handler både om at være omhyggelig i sit eget arbejde, men også om at være metodisk kritisk til den teori man bliver præsenteret for. Noget af det jeg i Reggio Emilia opdagede var den betydning lærernes univeritetsuddannelse havde på deres metodik, og min drøm om at læse videre på universitetet blev vakt.
  • Jeg blev opmærksom på hvordan børnene leger sammen i grupper i børnehaven, og hvilken betydning det har, både for børnegrupperne og for det enkelte barn. Det er denne empiriske
    konstatering Harriet Strandell henviser til når hun konkuderer, at pædagoger ikke møder
    børn en-til-en, men at personalet derimod møder et ”..,netværk af relationer mellem
    børnene..”(Strandell, 1994, p. 215). Jeg blev optaget af at undersøge det nærmere, og mere teoretisk, og derfor sluttede ringen med min thesis om børnehavebørns fællesskaber på Århus Universitet.
Harris bog er ikke en bibel for mig, men snarere et vidnesbyrd om, at man i sit arbejde med at skabe glæde, udvikling og skabende pædagogik i børnehaven, også bevarer en kritisk og rationel tilgang til sit arbejde.
God Jul
Thomas Lundsgaard
Harris, J. R. (2000). Myten om børns opdragelse. København: Gyldendal.
Strandell, H. (1994). Sociala mötesplatser för barn. Helsinki: Gaudeamus.
Lundsgaard, Thomas (2013). Børnehavekapital. Århus: Århus Universitet

Share This:

LUCKA NR 20 AV ANNE-MAY FIEDLER – #STAFETTJULKALENDERN2014

LUCKA NR 20 AV ANNE-MAY FIEDLER – #STAFETTJULKALENDERN2014

Alla stora har en gång varit barn. (Men det är inte många av dem som kommer ihåg det.)
Så börjar boken “Lille Prinsen” av Antoine de Saint-Exupéry.
Det var där den fångade mina tankar om varför vi inte ser på saker ur andra perspektiv. Tillåter oss själva att vara i kreativiteten och fantasin tillsammans oavsett om vi är barn eller vuxna. Människors olika bilder ger livet något att förhålla oss till.
I mitt yrke som förskollärare använde jag ofta delar av boken för att diskutera och skapa inre bilder tillsammans med barnen. Jag märkte snabbt att de andra pedagogerna blev nyfikna och vi arbetade vidare med delar av boken både på personalmöten och föräldramöten. Värdegrundsarbetet fick fart genom skönlitteraturen.
Fantasi delas ofta in i barns och vuxnas fantasi. Där vuxnas fantasi värderas högre och kan tolkas som kreativitet.  Där det som är viktigt räknas i siffror. Statistik och betyg, men ingen frågar om vem man egentligen är och vad man tänker.
Alla stora älskar siffror. När du talar med dem om en ny vän, så frågar de aldrig om det som är viktigt. De säger aldrig: ”Hurdan klang har hans röst? Vad vill han helst leka? Samlar han fjärilar?” – De frågar: ”Hur gammal är han? Hur mänga bröder har han? Hur mycket väger han? Hur mycket förtjänar hans far?” Först efter att ha fått reda på allt det där tror de. Att de känner honom.”
Idag är jag förskolechef och använder mig fortfarande av citat ur boken som underlag för värdegrundsfrågor.


Share This:

LUCKA NR 19 AV INGELA MARTINEZ LÖVGREN – #STAFETTJULKALENDERN2014

LUCKA NR 19 AV INGELA MARTINEZ LÖVGREN – #STAFETTJULKALENDERN2014

Claes Schmidt eller Sara Lund kom ut som transvestit 2003. I boken tar han upp normer och värderingar som styr våra liv. Jag tycker att jag är en fördomsfri människa men jag får den ena käftsmällen efter den andra när jag får ta del av hans sätt att se på livet och tillvaron. 
I vår profession som lärare i förskolan ser jag denna bok som viktig att ta del av utifrån arbetet med normer och värden. Jag ställer mig frågan ”vill vi att våra barn ska vilja våga spela huvudrollen i sitt eget liv”.
Titel: ”Från man till människa”
Författare: Vesna Maldaner och Claes Schmidt/Sara Lund

Share This:

LUCKA NR 17 AV IDA ALNERVIK – #STAFETTJULKALENDERN2014

LUCKA NR 17 AV IDA ALNERVIK – #STAFETTJULKALENDERN2014

Det är lätt att snöa in sig i sin egen verksamhet och sina egna projekt ute på förskolan. Jag tycker att det är viktigt att vi också tar del av varandras tankar för inspiration och reflektion. Tipsar därför om denna lilla bok om en förskolas projektarbete:

”Ge lite luft åt en kompis – barn utforskar fysik och aerodynamik på förskolan” 
av Åsa Hedberg



Share This:

LUCKA NR 12 AV MARIE CARLSSON – #STAFETTJULKALENDERN2014

LUCKA NR 12 AV MARIE CARLSSON – #STAFETTJULKALENDERN2014

För mig har det varit svårt att välja vilken bok jag ska presentera i julkalendern. I förra årets kalender presenterades flera av de böcker jag har läst och inspirerats av och i år har det varit intressanta böcker som jag ser fram emot att läsa. Jag tar mig friheten att välja två böcker. 
Den första boken är Den meningsfulla högläsningen av Anne-Marie Körling, den läser jag just nu. I boken beskriver hon vinsterna med högläsning och hur vi kan göra läsningen meningsfull. En liten tunn bok som är mycket läsvärd. Jag känner att jag behöver läsa flera av sidorna mer än en gång, texten väcker så många tankar. 
Den andra boken jag rekommenderar är Vägen till språket av Monica Centerheim – Jogeroth. Hennes utgångspunkt i boken är att barn måste förstå ordens innebörd och betydelse för att de ska kunna få ett fungerande språk. Hon menar att hela barnet behöver stimulans för att de ska kunna utveckla sitt språk och att det kan ske med hjälp av språk-, sång-, rörelse- och dramalekar men även avspänningsövningar mm. Första kapitlet i boken innehåller fakta kring hur barnets språkutveckling ser ut men också vilka svårigheter som kan finnas och hur vi kan arbeta för att förebygga alternativt överbrygga svårigheterna. De övriga kapitlen innehåller bland annat finger- och rörelselekar, lekar som tränar kroppsmedvetenhet, balansövningar och avslappningsövningar och så vidare. Listan på ramsor, sånger, lekar och språkövningar är mycket lång och det känns som att det finns 
något för alla åldrar att glädjas över och lära sig av. 

Share This: