Browsed by
Kategori: Pedagogisk miljö

Välkommen till Pedagogerian!

Välkommen till Pedagogerian!

Önskar att alla fått en god start på det nya året. För egen del håller jag på att starta upp en mötesplats här i Piteå. Jag kallar den för Pedagogerian eftersom den främst kommer vara en pedagogisk ateljé/studio för både analoga och digitala möten kring förskolans uppdrag och hur vi får det att fungera i praktiken. Har man inga större problem med att verkställa förskolans uppdrag; att få till sina miljöer, att få dem att vara levande och dynamiska och intressanta för barnen, ja, då kanske man inte har något behov av Pedagogerian. Men upplever man att uppdraget är svårt, att barngrupperna ofta är ”besvärliga” eller att man känner sig allmänt oinspirerad för sitt jobb så tror och hoppas jag att Pedagogerian kan bidra med något. För även om det finns mycket framåtanda där ute i förskole-Sverige så finns det också många många många som står och stampar. Som inte vet vad de ska göra, hur de ska göra eller varför de ska göra uppdraget. Och det är knepigt, det måste vi erkänna.

Vår läroplan är skriven utifrån flera olika perspektiv och utifrån olika grundantaganden som inte alla håller med om. Det kan vara ett hinder men det kan också vara just det som är möjligheten. Det finns flera olika sätt att tänka och göra när man ska verkställa uppdraget, vilket är väldigt förlåtande på så vis att man egentligen inte kan göra så mycket fel, så länge man ändå försöker OCH LÄR SIG NÅGOT AV DET. Det är just den detaljen som är nyckeln; att göra sitt erfarande till sitt lärande. Någon har sagt att man kan jobba i 25 år men bara ha 1 års erfarenhet. Om man gör och gör och gör, men aldrig reflekterar över varför man gör som man gör, hur det jag väljer att göra påverkar det som sker bland barnen och på vilka andra sätt skulle jag kunna göra för att åstadkomma en förändring bland barnen sker inte den utveckling och det lärande som krävs för att man ska kunna leda en verksamhet som är i ständig rörelse och förändring. Hur jag väljer att göra är inte det enda sanna sättet att göra. Man kan göra på andra sätt och utfallet av det kan faktiskt bli bättre än hur det är idag. Lösningen på sådant vi inom förskolan uppfattar som ”problem” finns inte alltid men väldigt ofta i var pedagogs hand om man är villig att förändra sina invanda sätt att göra och vara. Alla kan förändra sig själv. Ingen klarar däremot av att förändra en verksamhet på egen hand men för att en verksamhet ska förändras måste var och en göra sin del.

Källa: www.pixabay.com

Min förhoppning är att Pedagogerian ska kunna bidra med input och inspiration för dig som verkligen känner att du behöver mer stöd och hjälp för att kunna utföra uppdraget, för att kunna och våga förändra och förändras. Min förhoppning är också att vi ska kunna ha en dialog kring det även om vi inte befinner oss på samma plats rent geografiskt. Jag kommer att dela med mig av mina tankar och strategier när jag skapar förskola genom filmer, bilder och texter som publiceras här och på Pedagogerians Instagram- resp Facebook-konton. I gengäld hoppas jag att du öppnar upp dig för reflektion och vilja att förändra och göra skillnad. Var och en av oss kan göra skillnad i det lilla perspektivet men tillsammans kan vi göra stor skillnad, inte bara för oss själva utan också för alla barn i förskolan och på lång sikt även för samhället och de utmaningar vi står inför. ”Samhället” är det som växer fram av det vi skapar tillsammans och på så vis någonting vi faktiskt kan påverka. Särskilt med tanke på att 94% (Källa: SCB, 191001) av Sveriges 3-5 åringar vistas stor del av sin vakna tid i förskolan, den plats vi har ansvar för att utforma.

Själv är jag helt övertygad om att vi människor som formar samhället i allmänhet och förskolan i synnerhet behöver söka och finna nya hållbara vägar för att leva, utveckla och utvecklas. Därför tar jag det här initiativet.

Tack för att du tog dig tid att läsa. Hoppas vi ses i Pedagogerian.

/Martina L

Share This:

MED FOKUS PÅ FÄRDEN…

MED FOKUS PÅ FÄRDEN…

”Det händer något med mig när jag kommer in på den här förskolan! Jag blir liksom lugn inombords men sugen på att hålla på med grejer samtidigt.”

14215618_10154296769421480_1343556939_o

Funderar du någon gång vad som händer med dig när du kliver in i ett rum? Hur tänkte jag och kände innan jag gick in här? Hur tänker och känner jag nu när jag är här? Efter att under lång tid ha övat mig på att vara medveten om detta hos mig själv är jag helt övertygad. Vi ÄR inte färdiga. Vår utveckling är inte förutbestämd. Vi och vår utveckling skapas och BLIR till i mötet. Min teoretiska utgångspunkt är därmed konstruktionistisk och det påverkar hur jag tänker och agerar; inte bara i det pedagogiska rummet utan i livet som helhet. Hur jag är i mötet med den andre påverkar såväl mig som den andre. Man kan alltså välja i vilken riktning man vill påverka den andre. Om man tar det som utgångspunkt för utformandet av den pedagogiska miljön och hur man väljer att förhålla sig i den öppnas många möjligheter och dörrar. Material, aktiviteter och regler som varit självklara tidigare blir inte längre självklara. Man börjar vandra på ifrågasättandets väg, vilket är både läskigt men också vägen för sitt eget upptäckande och lärande.

”Jag vill känna, pröva, flytta grejer och vandra runt.”

14191646_10154296769461480_1683296577_o

Som pedagog har man i uppdrag att skapa förutsättningar för lärande. Tänker man då att lärande är att ta sig från punkt A till punkt B får det konsekvenser för hur man utformar miljön, aktiviteter och regler. Det påverkar också hur man förhåller sig till detta. Jag är en förespråkare för ordning och reda. Ju fortare man vet var grejer finns desto fortare kan man sätta igång. Men ordning och reda balanserar också på gränsen till att döda och kväva lust och kreativitet. Idén som föddes i ett rum och i mötet med ett material kan slockna på en tusendels sekund av en regel eller en pedagog som säger att man inte får flytta saker ur sin ”zon”. Begreppet ”zon” måste för övrigt vara ett av dagens förskolas största modeord. Det signalerar att här finns något genomtänkt, men balanserar också på gränsen till att här har någon tillrättalagt vad som ska kunna hända. Men reflekterar vi någon gång över vad denna uppdelning, ordning och reda ställer till med för begränsningar? Vilka idéer som aldrig fick bränsle? Vilka förbindelser som aldrig kunde ske?

Alla dessa tankar bollar jag med förskolläraren Mona Petersson. Hon arbetar på den avdelning där jag känner precis så som jag beskriver i citaten ovan. Hon är också ateljerista och konstnär och har lång erfarenhet av arbete med de yngsta barnen.

”Iakttar man de yngsta barnen länge så upptäcker man att de är vandrare”, säger hon. ”De går från plats till plats, men det mest intressanta händer inte på de olika platserna utan på deras färd emellan.”

 Plötsligt förstår jag vad det är som händer i mig varje gång jag kommer in på den avdelningen. Den är utformad just så att man ska se, lockas och bli sugen på att förflytta sig mellan platser och gärna ta med saker från den ena platsen till den andra. Ingen har bestämt vilka material som hör ihop. De röda trådarna i miljöerna skapas inte av pedagogernas förtanke utan av barnen själva. De vandrar från sandlådan, till den magiska sanden, till leran osv som om det inte fanns några rum eller avgräsningar. Allt är möjligt. Idéer som uppstår kan slå rot och breda ut sig, eftersom de kan se och bli sugna på att förflytta sig.

14163568_10154296769416480_482998851_o

Det är det här lärande handlar om…eller? I alla fall är det så jag tolkar synsättet att lärande sker genom undersökande lek men också genom att iaktta och reflektera, som det står i våra styrdokument. Vi pedagoger kanske vill skapa organisatorisk ordning och reda genom att schemalägga reflektionstid för barnen utanför leken. Men tänk om det här är barnens sätt och möjlighet att återta sitt initiativ och sina rättigheter över sin reflektionstid? Vad händer med vårt förhållningssätt om vi börjar se deras vandrande och förflyttande av grejer som deras egeninitierade stund för reflektion? För den franske filosofen och poeten Édouard Glissant (2011) är kunskap något rörligt som uppstår i resandet mellan öarna. ”Kunskap uppstår inte främst på fasta land utan i rörelsen mellan landytor”, som Anna Larsén och Erika Lewis skriver i boken ”Pedagogisk miljö i tanke och handling” (Lärarförlaget, 2016).

Min utmaning blir att fortsätta fundera över ”ordning och reda” i relation till mitt uppdrag att skapa goda förutsättningar för lärande. Vilken blir din?

/Martina L

Share This:

PEDAGOGISKA MILJÖER I FÖRSKOLAN

PEDAGOGISKA MILJÖER I FÖRSKOLAN

Min Twitter-vän Linda Linder skrev igår ett bra och användbart blogginlägg när det gäller utformandet av pedagogiska miljöer i förskolan. Användbart för alla som inte vet var man ska börja men även för er som ofta ändrat om i er miljö. Grundantagandet i våra läroplaner är att barn föds nyfikna. Vårt uppdrag är att utmana och stimulera och skapa goda förutsättningar för barnen att söka förståelse för sin omvärld. Min erfarenhet är att förskolan ofta är utformad som en egen värld, där barnen lär sig saker som fungerar i just det sammanhanget. Men tänk att vi ska förbereda barnen för ett liv i den stora världen utanför förskolan, i en framtid som vi inte har en aning om. Miljön och materialet är en otroligt hjälp i det arbetet. Använd Lindas blogginlägg och fundera över vilket barn man kan bli i era miljöer. Skriv gärna och berätta hur det har gått.

/Martina L

Share This: