Önskar att alla fått en god start på det nya året. För egen del håller jag på att starta upp en mötesplats här i Piteå. Jag kallar den för Pedagogerian eftersom den främst kommer vara en pedagogisk ateljé/studio för både analoga och digitala möten kring förskolans uppdrag och hur vi får det att fungera i praktiken. Har man inga större problem med att verkställa förskolans uppdrag; att få till sina miljöer, att få dem att vara levande och dynamiska och intressanta för barnen, ja, då kanske man inte har något behov av Pedagogerian. Men upplever man att uppdraget är svårt, att barngrupperna ofta är “besvärliga” eller att man känner sig allmänt oinspirerad för sitt jobb så tror och hoppas jag att Pedagogerian kan bidra med något. För även om det finns mycket framåtanda där ute i förskole-Sverige så finns det också många många många som står och stampar. Som inte vet vad de ska göra, hur de ska göra eller varför de ska göra uppdraget. Och det är knepigt, det måste vi erkänna.
Vår läroplan är skriven utifrån flera olika perspektiv och utifrån olika grundantaganden som inte alla håller med om. Det kan vara ett hinder men det kan också vara just det som är möjligheten. Det finns flera olika sätt att tänka och göra när man ska verkställa uppdraget, vilket är väldigt förlåtande på så vis att man egentligen inte kan göra så mycket fel, så länge man ändå försöker OCH LÄR SIG NÅGOT AV DET. Det är just den detaljen som är nyckeln; att göra sitt erfarande till sitt lärande. Någon har sagt att man kan jobba i 25 år men bara ha 1 års erfarenhet. Om man gör och gör och gör, men aldrig reflekterar över varför man gör som man gör, hur det jag väljer att göra påverkar det som sker bland barnen och på vilka andra sätt skulle jag kunna göra för att åstadkomma en förändring bland barnen sker inte den utveckling och det lärande som krävs för att man ska kunna leda en verksamhet som är i ständig rörelse och förändring. Hur jag väljer att göra är inte det enda sanna sättet att göra. Man kan göra på andra sätt och utfallet av det kan faktiskt bli bättre än hur det är idag. Lösningen på sådant vi inom förskolan uppfattar som “problem” finns inte alltid men väldigt ofta i var pedagogs hand om man är villig att förändra sina invanda sätt att göra och vara. Alla kan förändra sig själv. Ingen klarar däremot av att förändra en verksamhet på egen hand men för att en verksamhet ska förändras måste var och en göra sin del.
Min förhoppning är att Pedagogerian ska kunna bidra med input och inspiration för dig som verkligen känner att du behöver mer stöd och hjälp för att kunna utföra uppdraget, för att kunna och våga förändra och förändras. Min förhoppning är också att vi ska kunna ha en dialog kring det även om vi inte befinner oss på samma plats rent geografiskt. Jag kommer att dela med mig av mina tankar och strategier när jag skapar förskola genom filmer, bilder och texter som publiceras här och på Pedagogerians Instagram- resp Facebook-konton. I gengäld hoppas jag att du öppnar upp dig för reflektion och vilja att förändra och göra skillnad. Var och en av oss kan göra skillnad i det lilla perspektivet men tillsammans kan vi göra stor skillnad, inte bara för oss själva utan också för alla barn i förskolan och på lång sikt även för samhället och de utmaningar vi står inför. “Samhället” är det som växer fram av det vi skapar tillsammans och på så vis någonting vi faktiskt kan påverka. Särskilt med tanke på att 94% (Källa: SCB, 191001) av Sveriges 3-5 åringar vistas stor del av sin vakna tid i förskolan, den plats vi har ansvar för att utforma.
Själv är jag helt övertygad om att vi människor som formar samhället i allmänhet och förskolan i synnerhet behöver söka och finna nya hållbara vägar för att leva, utveckla och utvecklas. Därför tar jag det här initiativet.
Tack för att du tog dig tid att läsa. Hoppas vi ses i Pedagogerian.
/Martina L