Browsed by
Kategori: Delakultur

LUCKA NR 24 – #STAFETTJULKALENDERN2015

LUCKA NR 24 – #STAFETTJULKALENDERN2015

Så har det blivit dags för sista luckan i årets stafettjulkalender. Jag vill börja med att tacka alla er som bidrar till att inspirera oss som arbetar i förskolan genom att dela med er. Utan er hade det blivit en väldigt trist och ensidig kalender. Årets nyhet var att kalendern utökats med filmklipp, vilket visade sig vara en riktig höjdare.

Nu har turen kommit till mig och jag tänker dela med mig av mina tankar kring en tunn liten skrift som är mitt verktyg i arbetet som pedagogista varje dag. Tyvärr har den kommit att bli föraktad i vissa sammanhang. Jag möter föraktet hos såväl lärarutbildare som pedagoger. Jag har även blivit ifrågasatt av kursledare i andra utbildningssammanhang för att jag försvarar den här skriften.

Skriften jag syftar på är Läroplan för förskolan 98/10 och jag väljer alltid att skriva ut båda årtalen för jag tycker att vi behöver påminna oss om att den är över 17 år gammal vid det här laget. Ändå möter jag kontinuerligt förskolor där barn hindras från att lära sig. För det är så jag ser på det när barn inte har tillgång till pennor, musikinstrument, media- och informationsteknik och så vidare… Lärande handlar om kommunikation och de exempel jag precis räknade upp är verktyg för att kommunicera. För barn som ännu inte utvecklat sitt talspråk är det särskilt viktigt att man får möjlighet att kommunicera på andra sätt. Många gånger möter jag precis motsatsen; ju yngre barn, desto färre verktyg för kommunikation. Därför behöver förskolan en läroplan. Inte främst för att förskolan ska förbereda barnen för skolan. Inte främst för att förskolan ska vara föremål för politisk styrning. Förskolan behöver sin läroplan för att säkerställa alla barns rätt till möjligheten att lära sig i en verklighet där det finns pedagoger som gör precis tvärtom.

Med det vill jag önska er alla en fridfull jul.

/Martina L

Ps. Loris Malaguzzi formulerade en gång en dikt som handlade om precis detta. Den är värd att läsas och reflekteras över dagligen. Hur undviker vi att beröva barnen sina språk? Ds. 

Ett barn är gjort av hundra språk
Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankarhundra 
sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar att sjunga och förstå
hundra världar att uppfinna
hundra världar att drömma fram
Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.
Man ber barn;
att tänka utan händer
att handla utan huvud
att lyssna men inte tala
att begripa utan glädjen i
att hänföras och överraskas
annat än till påsk och jul.
Man ber dem:
att bara upptäcka
den värld som redan finns och
av alla hundra
berövar man dem nittionio
Man säger dem:
att leken och arbetet
det verkliga och det inbillade
vetenskapen och fantasin
himlen och jorden
förnuftet och drömmarna
är företeelser
som inte hänger ihop.
Man säger dem:
att det inte finns hundra
Men barnet säger:
Tvärtom, det är hundra som finns.

Share This:

LUCKA NR 21 – #STAFETTJULKALENDERN2015

LUCKA NR 21 – #STAFETTJULKALENDERN2015

Dagens lucka kommer från Simon Melin, förskollärare i Helsingborg. Han skriver såhär:

"Först när jag hoppade på att vara med i kalendern tänkte jag att jag skulle hitta något youtubeklipp som kunde representera en föreläsning som betytt mycket för mig i förskolläraryrket. En föreläsning med Lennart Lindén och Morgan Alling med titeln “Besvärliga människor”. Den handlade om hur vi själva kan agera för att skapa bra möten med andra och att det bara är just oss själva som vi kan förändra på. Den viktigaste lärdomen och det som jag tagit mest fasta på från föreläsningen är vikten av att inte gå in och stångas med en person som inte är mottaglig för kommunikation utan istället locka över den andra till ditt eget sinnestillstånd innan det går att föra en dialog. Men eftersom jag inte hittade ett representativt youtubeklipp så har jag valt en annan vinkel som betytt mycket för mig, nämligen min ingång till förskolläraryrket.

Min mamma är också förskollärare, vilket har influerat mitt yrkesval och en som alltid stått på barnens sida. En situation som hon berättat för mig var när hon vikarierade på en förskola och hon tillsammans med barnen började trumma med spadar och hinkar i sandlådan. Detta störde de andra pedagogerna som satt på sandlådekanten och pratade om vad de gjort i helgen. De tyckte att det var ett himla oljud och att man inte kunde höra vad man sa till varandra, min mamma sa till dom att då kunde de gå därifrån eftersom detta var 
barnens plats och inte ett fikarum.
Låten “I wanna rock” som får representera denna inspirationskälla, kommer från den allra första skivan jag fick när jag var fyra år av just min mamma.
Sen vill jag också lyfta barnen som är en ständig inspirationskälla genom vår musikvideo "En brandbil" som barnen på vår avdelning var med och gjorde nu i höstas. Dessa två klipp får fungera som en inspiration för att låta barnen rocka, ta plats och musicera mera!"


		
		
		

Share This:

LUCKA NR 8 – #STAFETTJULKALENDERN2015

LUCKA NR 8 – #STAFETTJULKALENDERN2015

Dagens lucka kommer från förskollärarna Jenny Ahlström och Anna Lesant:

”Hej! Vi är två förskollärare som jobbar tillsammans på förskolan Galaxen i Bromma. Vi tog examen från Stockholms Universitet i juni 2015 och vi har båda skolat om oss till förskollärare lite senare i livet och har långt arbetslivserfarenhet från andra yrken i bagaget. Vårt intresse för IKT i förskolan låg till grund för vårt examensarbete som vi gärna vill dela med oss av. Vi hade tidigare upplevelser av att digitala verktyg inte används eller är tillgängliga för barn att själva experimentera med. När vi hade chansen att genomföra en egen studie var valet givet, vi ville försöka ta reda på vad som krävs för att IKT ska integreras i den pedagogiska verksamheten på ett kreativt sätt. Vi fick möjlighet att intervjua medie/IKT-pedagoger vilket gav oss massor av ny kunskap och inte minst enormt mycket inspiration inför vårt framtida arbete som förskollärare! 

Mvh Jenny & Anna”

De delar med sig av sitt examensarbete från våren 2015:


Share This:

LUCKA NR 7 – #STAFETTJULKALENDERN2015

LUCKA NR 7 – #STAFETTJULKALENDERN2015



Dagens lucka kommer från Johan Fjellman, förskollärare i Huddinge. Han bjuder oss på en delikat länk från Sveriges Radios arkiv:

Ska barn få ställa till?

– Ja, vart tror ni att ni är? Tror ni att ni är nere i en gruva under jorden och att det är stöttorna som ramlar samman? Nä, det är ni inte riktigt. Ni är i S:t Görans daghem.

Med dom orden vill jag ta med er tillbaka till år 1946. Samma år som Carl XVI Gustaf föddes på Haga Slott. Men det är inte till Haga vi ska.

Jag vill ta er med till S.t Görans daghem och ett reportage av kulturjournalisten Gunnar Helén. Reportern besöker bland annat S.t Görans daghem i Stockholm. Där möter reporten Gunnar Helén assistenten fröken Törnkvist.
Bland annat säger fröken Törnkvist på frågan om barn ska få ställa till: 

Ställa till, ja, dom arbetar. Det är ju deras sätt att arbeta. Att bygga stora saker till exempel och att sen riva ner dom. Man får ju respektera deras arbetsformer som man respekterar andras yrke.

Med det innebär väl i alla fall att ni har vissa krav att de ska göra ordning efter sig?

– Ja absolut och det tror jag barn tycker om för de är nog i grund och botten små ordningsmänniskor.

Alla?

– Nja, jag tror att barn från början är det, Men sen beror det på uppfostran, att till exempel inte få lov att hinna lägga in, dom får inte lov att klä på sig ordentligt. För mamman har så bråttom. Det är miljön som gör det.
Fröken Törnblom visar på den barnsyn och en människosyn som jag beundrar.  Hon står verkligen på barnens sida och försvarar deras rättigheter att få vara barn. Rättigheter som inte alltid är självklara. Var går gränsen? Får barn i den svenska förskolan 2015 ställa till?
Sedan jag för första gången lyssnade på fröken Törnbloms klokheter har jag burit dem med mig.
Att inte ha så bråttom i mitt värderande av barns lek och utforskande. Att inte vara den som kommer och säger nej eller stopp till något som jag inte har en aning om. Vem är jag egentligen att värdera barns lek, utforskande och lärande?
Fredhällsparken

Istället vill jag vara den som genom att lyssna på barnet vinner dess förtroende, att få vara den som får chansen att ta del av barnens lek på djupet och kanske få följa med till barnens allra hemligaste platser i såväl fantasin som i den verkliga leken.

Jag vill vara den som tillsammans med barnen skapar miljöer som är estetiskt tilltalande, genomtänkta och erbjuder många valmöjligheter. 
Miljöer som bjuder in till möten, samarbete och lärande.

Lyssna gärna på det 20 minuter långa avsnittet och förundras över en svunnen tid som i tanken inte är allt för långt borta. I radioprogrammet möter du förutom Gunnar Helén och fröken Törnblom även fru Svensson, fru Romell och stadsträdgårdsmästaren Holger Blom.

Som avslutning blir det en liten tanke om att det kanske var fröken Törnblom som med sina kloka resonemang fick reporten Gunnar Helén att senare sadla om från reporter till skolpolitiker och riksdagsman. 
/Johan Fjellman

Share This:

LUCKA NR 3 – #STAFETTJULKALENDERN2015

LUCKA NR 3 – #STAFETTJULKALENDERN2015

Dagens lucka kommer från Malin Ekberg, kvalitetsutvecklare och biträdande förskolechef vid Pysslingen i Helsingborg: 
För en tid sen…
Barnet som satt i mitt knä var otröstligt. Pedagogernas försök att nå honom via ord, bilder, och texter hjälpte inte. Vaggande, vyssande och bärande hjälpte inte. Tårarna rann längs hans kinder. Han grät och uttalade samma ord om och om igen. Vi förstod inte, ingen av oss förstod. Vi kände oss maktlösa att inte kunna förstå ett barn, inte kunna trösta och inte kunna finnas där när han behövde. Barnet talade Arabiska. Han hade aldrig talat eller hört talas om något annat språk än arabiska. Det är jobbigt att stå maktlös inför något som vi brukar vara experter på. Att kommunicera med varandra, förstå varandra. Jag hade fått pojken i mitt knä på mitt kontor. Stora tårar rann ner. Vi satt vid min dator. Jag skrev. Han tittade på mina fingrar, tangenter och upprepade återigen arabiska ord. Jag tänkte, jag måste kunna göra något. Googlade arabiska – barn – filmer. UR kommer upp, Pino på arabiska. LYCKA! Jag klickar mig fram och sen sitter vi där. Nära tillsammans och tittar och lyssnar på Pino på arabiska. Han ler, hans tårar har slutat att rinna. Han till och med skrattar och upprepar vad Pino säger. Jag upprepar orden han säger på arabiska och pekar. Vi förstår varandra. Vi tittar på avsnittet om och om igen. Han andas lugnt, vi ler och han blir lugn. ”Att göra sig förstådd och att kunna kommunicera med sin omgivning, vare sig det sker verbalt på ett eller fler språk eller ickeverbalt med kroppsspråk, kan ses som fundamentalt för ett litet barns utveckling”
Detta var en hel del år sen. Mycket har hänt inom It kommunikation sedan dess.  Mitt tips om bok blir därför denna gången ”Flera språk i förskolan” – skolverket 2013. Nästan var 5:e förskolebarn använder fler än ett språk dagligen. Regeringen har gett skolverket i uppdrag att öka förskolepersonalens kunskaper om barns flerspråkiga utveckling. Förskolan ses som en domän där språket är centralt för och bidrar till barnens språkutveckling och lärande.  Hur arbetar ni på din förskola? Hur medvetna är ni om barnens språkliga utveckling? Visste ni t.ex. Att när ett barn kan säga omkring tio olika ord förstår det redan över 100.
Idag hörde jag en berättelse som hänt på skolan, om en våra nya pojkar som kommer från Syrien. Kompisarna som går bredvid honom, de använder en lärplatta och konverserar, dom ler, pratar och man kan höra deras skratt. Dom diskuterar, konverserar och det fungerar. Dom skrattar när översättningarna inte riktigt fungerar. Men vad gör det. Han behöver inte känna sig ensam, han är en i gänget redan. Han vill gå i skolan. Tillsammans lär sig barnen av varandra. Vi måste vara lyhörda, finnas och förstå behoven av språket som en del i det sociala livet. Lära oss att ta tillvara på de hjälpmedel som lär oss att förstå varandra idag. Hjälpmedel som i barnens värld redan är så självklara. Att arbeta med flera språk i förskolan har blivit en självklarhet, en självklarhet som inte alls var självklart när jag satt tillsammans med vår lilla pojke och tittade på Pino. Idag vet vi mer och idag gör vi mer inte bara för att det är vårt uppdrag utan för att vi måste. Vad och hur är det som gör skillnad. Du kan också göra skillnad.
Flera språk i förskolan – teori och praktik

Skolverket 2013

Share This:

#STAFETTJULKALENDERN 2014 – VILL DU VARA MED?

#STAFETTJULKALENDERN 2014 – VILL DU VARA MED?

Adventstid närmar sig med stormsteg och det finns fortfarande möjlighet att haka på Stafettjulkalendern 2015.

Stafettjulkalendern startades förra året och innebär att olika personer varje dag tipsar om en bok, relaterad till sitt arbetet på förskolan/skolan, som betytt mycket för en. Har man en blogg kan man t ex skriva ett blogginlägg som jag länkar till. Annars går det bra att skicka titel och motivering till varför boken är läsvärd, så gör jag ett blogginlägg om den i ditt namn. Förra årets kalender hittar du här.

Årets anmälda deltagare är:

1/12 Linda Thomsson
2/12 Martina Lundström
3/12 Malin Ekberg
4/12 Gudrun Alda Hardardottir
5/12 Fredrik Larsson
6/12 Maria Samrell
7/12 Jenny Henriksson
8/12 Linda Linder
9/12 Markus Bergenord
10/12 Camilla Svedberg
11/12 Tessan Åkerblom
12/12 Marie Carlsson
13/12 Hanna Rylander
14/12 Ann Kronberg Larsson
15/12 Ingela Åström
16/12 Gunilla Bohman
17/12 Ida Alnervik
18/12 Malin Jonason
19/12 Ingela Martinez-Löfgren
20/12 Anne-May Fiedler
21/12 Tomas Lundsgaard
22/12 Ann Kronberg Larsson
23/12 Maria Samrell
24/12 Martina Lundström

Som du ser finns det 1 plats kvar. Vill du vara med?

/Martina L

Share This: