För några veckor sedan så väcktes tanken på att ha en digital bokcirkel hos mig och några kollegor på Twitter. Om jag inte missminner mig uppstod tanken ur de boksamtal och det intresse för inspirerande litteratur som Stafettjulkalendern bidrog till. Det geografiska avståndet behöver inte spela någon roll om lusten och viljan finns där. Ganska snabbt beslutade vi oss om lämplig bok och forumet vi valde var Google Hangout. Vi satt alltså uppkopplade, ca sex personer spridda över hela landet, och chattade om en bok vi läst. Alla var entusiastiska och nyfikna på detta “nya” sätt att mötas och diskutera, vilket också märktes. Inläggen rasslade in i ett rasande tempo och man blev lite lätt stressad. Det kan behövas viss struktur på samtalet, t ex att var och en väljer ett citat ur boken som diskuteras i tur och ordning, men i stort är jag positiv till den här typen av mötesplatser för kollegialt lärande. Utan tvekan så är internet min största kompetensutvecklingskälla just nu, mycket tack vare engagerade och intresserade kollegor för vilka dela-kulturen är självklar.
Boken vi diskuterade var “En ny lärandekultur – att odla fantasin för en ständigt föränderlig värld” (2013) och den berör just nutidens och framtidens lärande och vad det innebär för vår traditionella syn på lärandet: “Vad händer med lärandet när vi går från 1900-talets stabila infrastruktur till 2000-talets flytande infrastruktur, där ny teknologi hela tiden genererar, och förhåller sig till, förändring?” (s 9) 