Sedan PISA-resultaten presenterades för några veckor sedan så har skolfrågan dominerat den politiska debatten. Olika debattörer med mer eller mindre relevant bakgrund och motiv konkurrerar med såväl regionala som nationella skolpolitiker om utrymmet i media. Eftersom jag brinner för utbildningsfrågor så borde jag tycka detta är toppen. Äntligen! Men så är det inte. Jag blir besviken och frustrerad över allt detta tyckande som inte för skolans utveckling framåt. Jag blir besviken och frustrerad över att skolfrågan används för att vinna poäng, sälja böcker och slå varandra i skallen. Jag blir också besviken och frustrerad över den dikotomisering som debatten leder till.
När skolans bästa diskuteras i media så är det nästan alltid utifrån ett antingen/eller-perspektiv, s k katederundervisning ställs mot ett abdikerat ledarskap där eleverna regerar. Med ett sådant sätt att angripa skolfrågan kommer vi aldrig lyckas få någonting att hända. Jag skrev i november ett blogginlägg om pedagogiskt ledarskap i en förskolekontext, eftersom det är den pedagogiska myllan jag oftast befinner mig i. Som jag ser det så är förskolan på väg att lyckas hantera det komplexa pedagogiska uppdraget på ett sätt som skolan skulle behöva lära sig av. Därför vill jag uppmuntra även “skolfolk” att läsa mitt inlägg:
Jag pratar i flera sammanhang om pedagogens roll på förskolan i termer av att man äger ett pedagogiskt ledarskap och att man själv väljer vad man gör av det. Inte så sällan ser jag pedagogen rygga tillbaka lite. Ledarskap? Det är väl chefens jobb? Eller?
material så börjar barnen agera och när barnen börjar agera börjar de också interagera – samspela – med tingen och människorna. Interagerandet är det som är essensen i lärandet. Börjar man tänka i de banorna så klarnar också bilden av det pedagogiska ledarskapet som varje pedagog har. De flesta barn interagerar utan någon vuxens inblandning. Men genom vår påverkan så får vi barnen att agera i riktning mot uppställda mål. Med den vetskapen kan man analysera sin egen förskolas miljö. Med och om vad inbjuder den barnen till att interagera? Med och om vad inbjuder den inte barnen till att interagera? Vad behöver vi lägga till? Vad behöver vi ta bort?
Som pedagog i förskola och skola måste vi klara av att sätta upp mål för vårt pedagogiska arbete. Vi måste klara av att kritiskt granska vår undervisning och vi måste klara av att både förverkliga kunskapsuppdrag och demokratiuppdrag. Dessa två hänger ihop. Det är inte antingen eller.
Slutligen skulle jag vänligt men bestämt vilja uppmana alla som debatterar skolans utveckling med andra motiv än att skolan verkligen ska utvecklas att tiga. Det brus dessa skapar hindrar de som verkligen vill tänka tillsammans för att utveckla svensk skola till världens bästa skola från att få plats och höras i debatten.