Teorier i all ära. De behövs för att vi bättre ska förstå hur saker och ting är beskaffade. Men vi får inte glömma skapandets kraft i lärandeprocesserna. Om teorierna är “torrvaran” så är det skapandet som gör att det börjar slå gnistor. I skapandet sätter vi och barnen ord på våra tankar och vår kunskap och när vi sätter ord på vår kunskap, breder den ut sig, möter andras tankar och kunskaper. Då uppstår nytt lärande igen och igen och igen och…
Bilden nedan hittade jag på Facebook på morgonen. Den är från Ekuddens förskola i Uppsala. Den synliggör vad jag menar med skapandets kraft. Men glöm inte; det är vi pedagoger som skapar förutsättningar för att sådant här ska hända. Det är vi som iordningsställer våra miljöer och organiserar för att lärande möten ska kunna ske. Det är också det vi ska bedöma i vårt systematiska kvalitetsarbete – hur bra vi är på att skapa goda förutsättningar för lärande. Om det ska jag föreläsa imorgon, då ca 100 pedagoger och chefer från förskolor i Norrbotten samlas för att delta i Skolverkets implementeringssatsning.
“Idag hamnade Kubasanden på ljusbordet. Gissa vad det blev? Galaxer såklart!
Man kan göra en egen galax eller låta sitt finger följa spåret av någon annans galax.
Vi gillar vårt ljusbord!”
(Källa: Ekuddens förskolas Facebook-sida.)
Hej!
Nu har jag hittat hit 🙂
Ska följa detta lite, spännande att ta få ta del av dina reflektioner,
Sussi
Hej Sussi! Kul! Du får gärna dela med dig av dina tankar också. Det skulle vara enormt berikande. Blir du sugen på att skriva ett inlägg, så hör av dig 🙂
/Martina