Browsed by
Månad: mars 2016

VAD VÄLJER DU ATT SE?

VAD VÄLJER DU ATT SE?

Han hade byggt något som såg ut som en långtradare. Jag iakttog honom på avstånd från en annan del av rummet. När han hade kört någon meter kom ett av de yngre barnen i gruppen och slet av en del som stack upp. ”Nej, sluta!” utbrast han och slet tillbaks delen ur handen på det yngre barnet. Pedagogerna stod tre meter därifrån, med ryggen mot honom. Någon minut senare trampade ett annat barn på hans bygge. ”Näää!” Nästan gråtfärdig lagade han bygget. Barnet som trampat sönder det gick vidare därifrån. Pedagogerna stod fortfarande med ryggen mot honom och pratade om något som verkade viktigt för dem. Ytterligare någon minut senare befann han sig bara någon meter bakom dem. Då böjde sig ett yngre barn ner och slet itu hela hans bygge. Den här gången nöjde han sig inte med att utbrista en protest. Han reste sig och knuffade det yngre barnet så att hon började gråta. Då vänder sig plötsligt båda pedagogerna om. En lyfter upp den gråtande flickan. Den andra böjer sig ner mot honom, spänner blicken i honom och säger med förhöjd röst: ”Man får inte knuffas på det där sättet!”.  Han säger ingenting.

Jag har mött Teo tidigare, för ungefär ett år sedan. Då ville han leka med en annan pojke som cyklade ute på gården. Då hade han inte så många ord, och gick ideligen fram för att försöka stoppa cykeln. När pojken på cykeln skrek kom en av pedagogerna springande och förmanade Teo att sluta störa pojken på cykeln. Pojken på cykeln klev av och gick till sandlådan för att gräva. Pedagogen hade nu vänt ryggen till. Teo följde efter till sandlådan och försökte sätta sig på samma grävskopa som pojken han ville leka med. Pojken på grävskopan skrek. Pedagogen kom springande och tog Teo därifrån med orden: ”Man får inte slåss!” När pappan kom för att hämta Teo berättade pedagogen att Teo slagit sin kompis.


Många förbereder och genomför utvecklingssamtal nu. Föräldrar ska delges berättelsen om barnet och barnets utveckling. Men vad innebär det att vara ett förskolebarn och vad är det som påverkar hur barnet blir på förskolan? Vilket utrymme finns det för barnet att skapa sin berättelse i förskolan och vilka krav på anpassning till förskolan ställs redan från då barnet är ny i förskolan? Linda Palla skriver följande i sin avhandling Blicken på barnet; Om olikheter inom förskolan som diskursiv praktik (2011):


”Med blicken på vad det kan innebära att bli ett förskolebarn visar Gars studie (2002) om föräldraskap och förskolläraruppgift i den offentliga barndomen, att då förskollärarna vill rusta barnet inför framtida skolgång tenderar ”barnens problem” att ta stort utrymme i samtal med barnens föräldrar. I Gars material synliggörs hur det inom den dominerande föreställningen om barnet fokuseras på barnets förmåga att anpassa sig till rådande mönster och verksamhetens krav, även om föreställningar om barnet med mer hänsyn till det individuella finns representerade. Lutz (2009) studie beträffande styrning och administrativa processer pekar bland annat på att inte heller i administrativa processer blir miljön problematiserad. Istället är det barnets anpassning till verksamheten som blir det centrala. Problem och tillgångar kopplas till barnet och verksamhetsperspektivet saknas, såväl i beskrivningar i ansökningsblanketter för extra resurser, som i de genomförda intervjuerna.
Studierna ovan visar hur och vilka kategoriseringar och konstruktioner av barn som kan skapas inom förskolans ramar. Studierna visar också hur det oftast eller uteslutande, och måhända med en
något polariserande effekt, är barnet som ses som avvikare liksom att tydligare fokus mot miljö- och omgivningsaspekter i diskussioner runt svårigheter behövs.” 

Vem barnet blir beror på ditt agerande och vad du väljer att se. Vem blir man på din förskola?

/Martina L

Share This: