Dagens lucka kommer från Malin Ekberg, kvalitetsutvecklare och biträdande förskolechef vid Pysslingen i Helsingborg:
För en tid sen…
Barnet som satt i mitt knä var otröstligt. Pedagogernas försök att nå honom via ord, bilder, och texter hjälpte inte. Vaggande, vyssande och bärande hjälpte inte. Tårarna rann längs hans kinder. Han grät och uttalade samma ord om och om igen. Vi förstod inte, ingen av oss förstod. Vi kände oss maktlösa att inte kunna förstå ett barn, inte kunna trösta och inte kunna finnas där när han behövde. Barnet talade Arabiska. Han hade aldrig talat eller hört talas om något annat språk än arabiska. Det är jobbigt att stå maktlös inför något som vi brukar vara experter på. Att kommunicera med varandra, förstå varandra. Jag hade fått pojken i mitt knä på mitt kontor. Stora tårar rann ner. Vi satt vid min dator. Jag skrev. Han tittade på mina fingrar, tangenter och upprepade återigen arabiska ord. Jag tänkte, jag måste kunna göra något. Googlade arabiska – barn – filmer. UR kommer upp, Pino på arabiska. LYCKA! Jag klickar mig fram och sen sitter vi där. Nära tillsammans och tittar och lyssnar på Pino på arabiska. Han ler, hans tårar har slutat att rinna. Han till och med skrattar och upprepar vad Pino säger. Jag upprepar orden han säger på arabiska och pekar. Vi förstår varandra. Vi tittar på avsnittet om och om igen. Han andas lugnt, vi ler och han blir lugn. ”Att göra sig förstådd och att kunna kommunicera med sin omgivning, vare sig det sker verbalt på ett eller fler språk eller ickeverbalt med kroppsspråk, kan ses som fundamentalt för ett litet barns utveckling”
Idag hörde jag en berättelse som hänt på skolan, om en våra nya pojkar som kommer från Syrien. Kompisarna som går bredvid honom, de använder en lärplatta och konverserar, dom ler, pratar och man kan höra deras skratt. Dom diskuterar, konverserar och det fungerar. Dom skrattar när översättningarna inte riktigt fungerar. Men vad gör det. Han behöver inte känna sig ensam, han är en i gänget redan. Han vill gå i skolan. Tillsammans lär sig barnen av varandra. Vi måste vara lyhörda, finnas och förstå behoven av språket som en del i det sociala livet. Lära oss att ta tillvara på de hjälpmedel som lär oss att förstå varandra idag. Hjälpmedel som i barnens värld redan är så självklara. Att arbeta med flera språk i förskolan har blivit en självklarhet, en självklarhet som inte alls var självklart när jag satt tillsammans med vår lilla pojke och tittade på Pino. Idag vet vi mer och idag gör vi mer inte bara för att det är vårt uppdrag utan för att vi måste. Vad och hur är det som gör skillnad. Du kan också göra skillnad.
Flera språk i förskolan – teori och praktik
Skolverket 2013
