Browsed by
Månad: december 2013

TRÖTT PÅ EN DIKOTOMISERAD SKOLDEBATT

TRÖTT PÅ EN DIKOTOMISERAD SKOLDEBATT

Sedan PISA-resultaten presenterades för några veckor sedan så har skolfrågan dominerat den politiska debatten. Olika debattörer med mer eller mindre relevant bakgrund och motiv konkurrerar med såväl regionala som nationella skolpolitiker om utrymmet i media. Eftersom jag brinner för utbildningsfrågor så borde jag tycka detta är toppen. Äntligen! Men så är det inte. Jag blir besviken och frustrerad över allt detta tyckande som inte för skolans utveckling framåt. Jag blir besviken och frustrerad över att skolfrågan används för att vinna poäng, sälja böcker och slå varandra i skallen. Jag blir också besviken och frustrerad över den dikotomisering som debatten leder till.

När skolans bästa diskuteras i media så är det nästan alltid utifrån ett antingen/eller-perspektiv, s k katederundervisning ställs mot ett abdikerat ledarskap där eleverna regerar. Med ett sådant sätt att angripa skolfrågan kommer vi aldrig lyckas få någonting att hända. Jag skrev i november ett blogginlägg om pedagogiskt ledarskap i en förskolekontext, eftersom det är den pedagogiska myllan jag oftast befinner mig i. Som jag ser det så är förskolan på väg att lyckas hantera det komplexa pedagogiska uppdraget på ett sätt som skolan skulle behöva lära sig av. Därför vill jag uppmuntra även ”skolfolk” att läsa mitt inlägg:

Jag pratar i flera sammanhang om pedagogens roll på förskolan i termer av att man äger ett pedagogiskt ledarskap och att man själv väljer vad man gör av det. Inte så sällan ser jag pedagogen rygga tillbaka lite. Ledarskap? Det är väl chefens jobb? Eller?

Sedan jag började arbeta med att utbilda blivande och varande förskollärare i universitets och Skolverkets regi så har det blivit allt mer tydligt för mig att vilka förutsättningar som skapas för lärande kopplat till läroplanen beror på i vilken utsträckning pedagogerna på avdelningen axlat sitt ledarskap.
Jag läser just nu Arne Malténs bok ”Pedagogiskt ledarskap” (Studentlitteratur, 2000). Den belyser ledarskapet på ett sätt som identifierar en chefs ledarskap. Mycket av det han skriver ser jag även går att applicera på pedagogens roll i en förskolegrupp.
Att utöva ledarskap innebär, enligt Maltén, att man bedriver en påverkansprocess i syfte att få andra människor, indivier eller grupper att agera i riktning mot uppställda mål. Definitionen betonar inte bara måluppfyllelse utan även samspelet med andra människor.
”Ledaren har att intressera sig för uppgiften, men även för relationen till medarbetarna. Ledarskapet förutsätter såväl gruppdynamiska som problemlösande färdigheter. Ledaren kan uppnå resultat, men endast tillsammans med och genom andra människor. /—/ Ett gott ledarskap förmår att skapa mening med arbetet, står för utformningen av målen och strategierna samt förmedlar dessa till medarbetarna. Organisationen är dess människor.” (s 8 o 15)
Jag ser flera paralleller till arbetet inom en förskolegrupp och jag gillar bilden av barnen som pedagogens medarbetare.
Att vara ledare på förskolan är inte detsamma som att man bestämmer allt. Däremot innebär det att man ser till att saker händer, att barnen börjar agera. Det räcker ofta med att man ställer fram ett
material så börjar barnen agera och när barnen börjar agera börjar de också interagera – samspela – med tingen och människorna. Interagerandet är det som är essensen i lärandet. Börjar man tänka i de banorna så klarnar också bilden av det pedagogiska ledarskapet som varje pedagog har. De flesta barn interagerar utan någon vuxens inblandning. Men genom vår påverkan så får vi barnen att agera i riktning mot uppställda mål. Med den vetskapen kan man analysera sin egen förskolas miljö. Med och om vad inbjuder den barnen till att interagera? Med och om vad inbjuder den inte barnen till att interagera? Vad behöver vi lägga till? Vad behöver vi ta bort?
Genom att observera och lyssna till barnens interaktion får vi reda på vad det är som skapar mening för barnen och på vis får vi också reda på vägar vidare för det fortsatta arbetet. Processen blir en växelverkan mellan vuxnas barnperspektiv, d v s vad de vuxna antar kommer att locka barnen till att agera i riktning mot målen, och barnens egna perspektiv, d v s hur barnen själva väljer att agera och interagera. I denna växelverkan föds den utforskande processen, där jag som pedagog gör antaganden som jag sedan undersöker genom att observera och lyssna på barnen. En ledare, d v s pedagog, som intresserar sig för uppgiften blir därmed en förskoleverksamhets viktigaste faktor för utveckling.

Som pedagog i förskola och skola måste vi klara av att sätta upp mål för vårt pedagogiska arbete. Vi måste klara av att kritiskt granska vår undervisning och vi måste klara av att både förverkliga kunskapsuppdrag och demokratiuppdrag. Dessa två hänger ihop. Det är inte antingen eller.

Slutligen skulle jag vänligt men bestämt vilja uppmana alla som debatterar skolans utveckling med andra motiv än att skolan verkligen ska utvecklas att tiga. Det brus dessa skapar hindrar de som verkligen vill tänka tillsammans för att utveckla svensk skola till världens bästa skola från att få plats och höras i debatten.

 
/Martina L

Share This:

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 22 – av @kossan62

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 22 – av @kossan62

Dagens lucka kommer ifrån @kossan62. Hon skriver såhär:

”Idag är det min tur att välja bok och jag väljer inte bara en bok utan en hel hög. Genom hela min karriär som förskollärare har jag med ojämna mellanrum återkommit till Torey Haydens böcker om utsatta barn och hennes arbete med dem. Våra förutsättningar ser helt olika ut men vad som har inspirerat mig är hennes barnsyn och hennes tro på att det i varje barn finns en utvecklingsmöjlighet och det är vår skyldighet att upptäcka och stötta den utvecklingen. Vad som också har gett mig mycket yrkesmässigt är hennes övertygelse om att vi måste skapa verksamheter runt barn med speciella behov som både hjälper och tillåter dem att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. God jul till er alla och förhoppningar om ett gott nytt år för ALLA barn i våra verksamheter.”

Share This:

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 21 – av @kostassistenten

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 21 – av @kostassistenten

Dagens lucka kommer från @kostassistenten. Hon skriver såhär:

”Vill bara börja med att tacka för en jättekul idé och ett bra intiativ med denna kalender. Har redan hittat några böcker som ligger på köpa-hem-listan.

December har bara flugit fram och vi har kommit fram till den 21 december, lucka 21, min lucka.

Här kommer lite kort information om mig och en bok som betytt mycket för mig i mitt arbete på förskolan. Efter min utbildning till idrottsfysiolog med fokus på hälsa och barn började jag jobba på en förskola. Barn är nyfikna på livet och öppna för nya saker och här såg jag min chans att påverka deras livsstil tidigt. Ganska tidigt dök det upp flera nya funderingar i mitt huvud som jag inte hade haft innan. Även om barn är nyfikna och öppna för nya saker så kan de också vara ganska tydliga med vad de inte vill och faktiskt inte tänker göra. Hur ska jag få mina 1-3 åringar intresserade av ämnet mat? Hur väcker man nyfikenhet till mat? Hur motiverar man barn att smaka på nya saker? Kan man kanske leka med mat? Vad gör man med de som inte vill äta? Hur stor betydelse har pedagogiken kring mat?

Alla som finns i barns omgivning under deras uppväxt påverkar de till en rad olika saker och en av dessa är förhållandet till mat. I boken jag har valt lyfter man fram de personer som faktiskt bär ett stort ansvar på sina axlar. Nämligen alla de som runt om i landet tillagar och serverar mat till alla dessa barn.

Mitt bidrag till stafettkalendern är: Kökshjältarnaav Karolina Sparring och Jens Linder.

Boken har en fin motivering till varför den heter som den gör och som jag valt att ha med här;

”vi har valt att döpa boken till Kökshjältar av den enkla anledningen att alla de kvinnor och män som står i köken och lagar mat till en massa barn är just hjältar i köket!”

Detta känns som viktiga rader då dessa kökshjältar tyvärr ofta hamnar i skymundan.

Det här är en bok som både hyllar och inspirerar till det viktiga arbetet som utförs i alla förskolekök och i verksamheten runt omkring.

Det som är bra med boken är att Karolina som varit med och skrivit boken faktiskt själv jobbar som kock på en förskola och vet vad hon pratar om. Boken varvar recept, bilder och matnyttig information på ett enkelt sätt som snabbt fångar upp ens intresse. Hon inspirerar till att laga mat från grunden och samtidigt utmana barnen med nya smaker och inte bara med sånt de vet att de gillar sen  innan.

De inspirerande bilderna ger bara de en lust att vilja jobba mer med detta ämne.

En för mig viktig del i boken är delen där man lyfter fram att även barnen kan och ska medverka i köket så mycket som möjligt. På många förskolor har man missuppfattat livsmedelsverkets rekommendationer att inte barn får vara med i tillagningsköken men detta är alltså inte korrekt. Tänk vad kul att få vara med och vara delaktig i det man sedan sen ska äta. Kanske väcker vi här en nyfikenhet till att smaka?

Ser fram emot att läsa de sista bidragen och önskar er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år

 Frida”

Share This:

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 20 av @StigsdotterAnna

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 20 av @StigsdotterAnna

Dagens lucka kommer från @StigsdotterAnna. Hon skriver såhär:                                       
Härligt initiativ av @MartinaL71 att dra igång en julkalender på Twitter med ett boktips bakom varje lucka. Jag känner mig inspirerad av alla boktips jag fått hittills, några helt okända, några på att-läsa-listan och några mer kända. Och nu har vi alltså kommit till lucka nr. 20…min lucka.

Jag gillar att läsa. Både tyst och högt, för mig själv och för andra. Läser jag för andra krävs mycket inlevelse tycker jag. Jag läser både på mitt arbete i förskolan och hemma för mina barn. Därför lutade först min luckbok åt barnlitteraturhållet men för några dagar sedan ångrade jag mig.

För många år sedan ramlade jag över en bok som jag återkommer till då och då. Min svärfar, som under denna tiden var hälsocoach på sitt arbete hade sett till att alla kollegorna fick denna bok i julklapp. Vet ej varför även jag fick tipset…kanske han såg något som jag ej såg hos mig själv 😉 Oavsett orsak så är jag väldigt glad att jag tog denna bok till mig, den har gjort att jag utvecklats positivt som människa. Kanske jag gjort det ändå, det får vi aldrig veta…

Jag vet ej så mycket om författaren, men förstått att antingen älskar man det han förespråkar eller förkastar man det. Välj själva.

Författaren heter Kay Pollak och boken som döljer sig bakom luckan idag är:

”ATT VÄLJA GLÄDJE”

 

Detta är ingen bok som man läser genom och sen är man klar. Den består av uppgifter eller utmaningar att ta sig an varvat med förklarande text, som en arbetsbok i livet. Det är en bok som jag återkommer till då och då beroende var mitt liv befinner sig med mig.

Starkaste minnet ur denna bok är från när det verkligen gick upp för mig hur jag fungerar…

På mitt dåvarande arbete fanns det en kvinna som ofta gjorde mig på dåligt humör. Jag störde mig på mycket som hon sa och gjorde. Jag kunde komma hem irriterad på grund av henne, fortsatta att gnälla mig genom kvällen och tycka att allt var hennes fel. Efter att jag läst boken så förstod jag två saker, jag kan ej skylla på någon annan att jag är irriterad och jag kan välja att vara fortsatt glad. Efter mycket möda och stort besvär (många prövningar där jag försökte utan att lyckas) så kom jag till punkten att jag tänkte/sa att så tycker inte jag och sedan lade jag inte mer energi på det. Jag slutade med att säga jag är så arg för hon sa/gjorde så här. Jag insåg att det var faktiskt inte hennes fel, hon var ju sådan som person… hon satt ju inte och bestämde att jag skulle ändra humör. Det var ju jag som valde att ändra humör och sedan skylla detta på henne. Vilken befrielse för mig och vilken mycket trevligare kollega jag blev när jag insåg detta.

Nu låter det kanske som att jag går runt och tycker om alla. Det gör jag inte. Jag lägger bara inte min energi på dem jag inte gillar. Jag jobbar fortfarande på det och beroende på hur jag mår i det stora hela så är det lättare eller svårare att välja glädje. Men välja gör vi och välja glädje bör vi.

Vidare lärde jag mig också en hel del om att positivt tänkande ger resultat. Lite som de stora sportstjärnorna som visualiserar sig genom tävlingen innan start, hur bra det känns, hur fint tekniken sitter, hur stark kroppen känns och slutligen hur de står där överst på prispallen. Tänk positivt – det ger resultat! Detta försöker jag förmedla till mina barn och hoppas att de kommer att fortsätta att tro på sig själva genom livet.

Denna bok borde finnas i alla personalrum på alla arbetsplatser. Jag tror att det är viktigt att vi alla fokuserar mer på hur vi själva fungerar än hur andra fungerar. Lite enkelt kan man säga: sköt dig själv och skit i andra och när vi ändå är inne på klyschor så avslutar jag med:

Det viktiga är inte hur vi har det utan hur vi tar det.

God jul med mycket glädje önskar jag er alla så här dan före dan före dan före dan före dopparedan!”

/Anna Stigsdotter

Förskollärare som gillar IKT i förskolan. Inspiratör som gillar IKT i förskolan. Finns på Twitter, @StigsdotterAnna, och där gillar jag att diskutera förskola 😉                                               131220

Share This:

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 15 – av @LWigerdal

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 15 – av @LWigerdal

Dagens lucka kommer från @LWigerdal. Hon skriver såhär:


”Var finns makten över den pedagogiska praktiken och vem har makten att förändra?

Jag läser och funderar kring pedagogiska frågor, vill utveckla, är intresserad av det mesta, hur skulle det vara om vi istället… ? Jag ställer frågor och försöker lägga ihop bitar till pussel utifrån styrdokument, barns, vårdnadshavares och pedagogers tankar men pusslet med pedagogisk dokumentation var svårt att lägga. Hur skulle det se ut?

Hur skulle den pedagogiska dokumentationen kunna vara ett förhållningssätt, ett arbetssätt utifrån diskussioner och dokumentationer kring barns kompetens, lärande organisation, portfolio, BUL, pärmar med läroplansflikar, Reggio Emilia, dokumentation, utvärdering, planeringstid, reflektionstid… och mycket annat.

På utbildningar fick jag lära mig att göra enligt den ena eller andra färdiga metoden vilket inte stämde med mitt sätt att tänka kring det pedagogiska uppdraget. Jag ville att dokumentationen skulle vara levande, utgå från varje barn, visa på lärande och synliggöra det pedagogiska arbetet.    Jag ville också att dokumentationen skulle sitta uppsatt så barn, pedagoger och vårdnadshavare kunde reflektera, kommentera och levandegöra processen för att det skulle bli ett arbetssätt utifrån våra förutsättningar.

När jag läste ”min” bok förstod jag hur jag skulle kunna lägga pusslet, författarens frågor och exempel satte ord på mina tankar om hur dokumentationen skulle kunna se ut och användas för att bli ett verktyg. Många gånger har jag sedan tänkt att arbetet med att få till den pedagogiska dokumentation troligtvis är det som mest av allt förändrat mitt sätt att förhålla mig till mitt uppdrag…och boken?”

”VARFÖR PEDAGOGISK DOKUMENTATION?” av  Hillevi Lenz Taguchi (1997)
PS. Vill bara flika in att den här boken utkommer i ny reviderad utgåva inom kort. Läs mer om detta här: http://www.mynewsdesk.com/se/gleerups_utbildning_ab/pressreleases/varfoer-pedagogisk-dokumentation-933445 
                                                /Martina L

Share This:

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 7 – av @bmstegeryd

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 7 – av @bmstegeryd

Dagens lucka, nr 7, kommer från @bmstegeryd. Hon skriver såhär:

”Min bok av Maria-Pia Gottberg, är ”Social och emotionell träning för alla barn” (2009) om hur jag kan vara med att stärka och utveckla barns sociala och emotionella förmågor. Med på resan är också Friendy (sex könsneutrala dockor med olika känslouttryck) en vän för livet, som visar hur den kan användas för att öka barns insikt om sina känslor och sitt beteende. Det är viktigt att inse känslornas betydelse för inlärning. Det hela resulterade i att jag utbildade mig hos Maria-Pia och är en av hennes certifierade EQ-handledare.
Hur kan jag hjälpa barn hantera sina känslor? Hur engagerar jag mig i barnens emotionella utveckling? Hur bemöter och handskas jag med känslor och konflikter? Det är frågor som engagerar mig. Att få vara barnens redskap i det här arbetet är en stor uppgift. Lycka är att få vara med när ett barn som inte blivit sedd och/eller bekräftad börjar blomstra – det är stort.”

 #stafettjulkalendern #forskola

Share This:

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 6 – av @EkbergM

#STAFETTJULKALENDERN LUCKA NR 6 – av @EkbergM

Dagens lucka, nr 6, kommer från @EkbergM. Hon skriver såhär:

”För mig var det enkelt att välja en bok som gjort skillnad hos mig under min utbildning som förskollärare. Är kanske inte säker på att jag just under min utbildning 1997-2000 läste denna bok. Men eftersom jag tror på tanken att vi varje dag hela tiden i vårt arbete utvecklas och lär oss att bli förskollärare så blev det trots allt denna bok.

 Redan när jag läste och hörde om bokens titel visste jag att den var till mig. Hade någon frågat mig om vad som är det viktigaste i ditt arbete Malin så hade jag svarat att tända stjärnögon. Att få ett barns kreativitet att lysa, att med mina ord och glädje och spänning i varje stund av dagen och till mitt arbete med barnen få barnens ögon att lysa. Att tända barnens stjärnögon. Att gå in i varje situation tillsammans med barn och känna att barnen är våra lärare. Lättare än vi någonsin tror släcker vi snabbt och enkelt barnens ögon, via ord, handlingar och kanske till och med kroppsspråk. Genom att se på barnet som vår lärare, genom att utforska upplevelser tillsammans utan att begränsa oss tänder vi både våra egna och barnens stjärnögon. Att få lära och att utvecklas tror jag ligger i alla människors intresse och behov det måste vi använda oss av!

 Efter att åren promenerat iväg och jag idag inte har samma kontakt med barnen som innan upplever jag det lika viktigt i mitt arbete i dag som biträdande förskolechef att tända pedagogers stjärnögon. Att få pedagogernas ögon att lysa av hunger för sitt uppdrag. Att lyfta pedagogerna i alla situationer av dagen så att de finner sitt arbete lustfyllt och fullt av lärande tillsammans med barnen. När pedagogerna får arbeta med sina spetskompetenser, om de får inputs, utbildning och feedback, om jag är lyhörd över deras behov och intresse och om vi hjälps åt att lyfta deras arbete via feedback och inte begränsar eller använder oss av Jante lagen kommer även deras stjärnor att lysa STARKT. Jag är säker på att lyser pedagogernas ögon kommer de att få barnens ögon att också lysa.  Alla har stjärnögon, men ibland måste vi hjälpa dem som slocknat att tända dom igen och kanske igen. Det är mitt uppdrag och jag älskar det!” 


”Tänd dina stjärnögon: vad barn har lärt mig” av Lou Rossling (2009)

Share This:

LUCKA NR 1 #STAFETTJULKALENDERN 2013

LUCKA NR 1 #STAFETTJULKALENDERN 2013

Jag utbildade mig till förskollärare under åren 1993-1996. Det var Piagets, E H Ericsons och Mahlers teorier som dominerade. Jag fick lära mig i vilken ordning en människa utvecklas och att denna utveckling var lagbunden.
 
När jag kom ut på förskolan och mötte barnen kände jag i hela min kropp att något var fel. Som jag lärt mig att tänka stämde inte med hur jag ville vara tillsammans med barnen på förskolan. Jag ville inte utöva makt och kontroll. Vilken rätt hade jag att göra det? Jag ville möta barnen som en jämlike, som en som också kunde lära mig något av dem.
 
Hur jag tänkte och kände kring detta var inget jag lyckades förmedla till kollegor. Istället gjorde jag annorlunda mot hur de gjorde när jag var tillsammans med barnen, vilket naturligvis inte föll i god jord. Kollegorna visade det genom att styra upp situationer där jag i deras ögon givit alldeles för mycket inflytande till barnen. Det var en katotisk tid i min karriär, men magkänslan var att jag var på rätt väg. Så, för såväl barnens som min egen överlevnads skull fortsatte jag att vara den utmanande kollegan.
 
 

Gaile Sloan Canellas bok ”Deconstructing Early Childhood Education” (Peter Lang Publishing, 2002)

 
kom som en räddningsplanka, något för mig att landa på. Mening efter mening fick poletten att trilla ner och den fick mig att känna att mina tankar och känslor -ja, mitt sätt att se på och bemöta barnen på förskolan – var ok. Det fanns en till som tänkte som jag och det räckte. Synen på barnets utveckling som lagbunden var ingen sanning, så som den presenterats för mig på högskolan. Först då förstod jag att teorier ständigt måste ses som just teorier.
 
 Tyvärr så är boken svår att få tag på. Den måste beställas ifrån England. Jag har alltid haft en dröm om att få skriva en egen bok. Den drömmen kanske aldrig infrias. Det kan jag leva med. Däremot hoppas jag att jag någon gång får möjlighet att översätta Canellas bok till svenska, för att dessa ord och meningar ska bli tillgängliga för fler. Här följer några utdrag ur boken:
 
”A Child in one context is not necessarily a Child in another.” (s 42)
 
”Universalizing a particular group of people creates the conditions for social control.” (s 59)
 
”Child developement places children att the lowest level of hierarcy, the most inferior.” (s 62)
 
Kontentan av stora delar av boken blev för mig insikten att vi vuxna inte har rätt att betrakta barn som bristfälliga och ofullständiga så länge vi betraktar oss själva som färdigutvecklade. Det försätter oss i ett hierarkiskt system som automatiskt placerar barnen på botten och oss på toppen. Ingen människa är färdig. Vi är aldrig kompletta. ”We have never arrived at what we will become” (s 62). Eller som jag själv skrivit längst ner på en av sidorna i boken:
 
Att räkna människans utveckling som lagbunden måste vara omöjligt, eftersom interaktion inte kan förutsägas.
 
/Martina L
 
 


Share This: